Välfärden har lämnats underfinansierad, underbemannad och underprioriterad. Den ständiga jakten på en budget i balans har lett till en orimlig arbetsorganisation och personal som springer fortare och fortare.
De hälsosamma scheman som nu införs i rask takt av många arbetsgivare inom äldreomsorgen är inget annat än ytterligare ett sätt att spara pengar. Och för det får både personal och de äldre betala ett högt pris.
I så personalintensiva verksamheter som exempelvis äldreomsorgen är det så gott som alltid personalens arbetstider, arbetsmiljö, kompetens och tjänstgöringsgrad som påverkas när det ska sparas pengar. Detta kan alla som arbetar inom välfärden intyga och stöds av flera rapporter från Kommunal.
De extra pengar som skjutits till av regeringen har inte sällan istället för att utöka bemanningen gått till att hålla kvar den bemanning som behöver finnas för att kunna utföra de uppgifter som krävs. Det blir kortsiktiga nödlösningar, inte långsiktiga investeringar.
Den arbetsorganisation som vuxit fram i underprioriteringens kölvatten har gjort det alltmer omöjligt att förena socialt liv med arbetsliv. Hälsosamma scheman är ytterligare ett steg i den riktningen. Man hänvisar till forskning men faktum är att hälsosamma scheman inte har något stöd i forskning om man inte helt fräckt väljer att plocka russinen ur kakan.
Vi behöver ha ett hållbart arbetsliv med fokus på personalens välmående där man kan vara med och påverka sin arbetssituation, då vet vi att verksamheten utvecklas och kvalitén höjs – det är bra för alla.
Det är inte förenligt med att införa hälsosamma scheman. Att vara en riktigt bra arbetsgivare är att verkar för en hållbar arbetstidsförläggning och ha fokus på friska arbetsplatser och friska medarbetare som kan kombinera arbetsliv med privatliv. Det tjänar alla på i längden.