Paienterna på var sida om Greta var inte sämre än att de till slut reste på sig och åkte hem, när det drog ut på tiden på akuten. "De var alltså inte sjukare än så", skriver hon.
Jag är nyligen hemkommen efter sex dagars sjukhusvistelse. Som så många andra åkte jag till akuten. Kom med ambulans kl 10 och cirka klockan 01 på natten låg jag i en säng på en avdelning. Men vilka var på akuten den dagen? Nu sticker jag nog ut hakan och kommer att få mothugg, men det tar jag. Jag bara måste beskriva hur jag upplevde akuten.
Jag låg på en brits bakom ett par skynken i många timmar. Vilka fler var då där? Jo, bland annat en man som sa sig ha magsmärtor. Han ville högljutt och prompt få mat. Fattade inte karln att det inte var en restaurang han besökte? Han var rejält otrevlig.
På vardera sidan om mig befann sig två personer som också klagade på att de fick vänta. Men de var inte i sämre skick än att de till slut reste sig upp och åkte hem. De var alltså inte sjukare än så.
Någon sa högt att här springer personalen runt, runt men får inte mycket gjort. Ibland är akuten banne mig som en mötesplats där man läser en tidning, handarbetar och som grädde på moset har stora delar av familjen med sig. Men det ojas, det klagas högljutt och alla är sjukare än någon annan. Och alla har fått vänta längst.
Ni som är riktigt sjuka, ni prioriteras. Ni andra kan åka hem och handarbeta och läsa veckotidningen hemma. Och försök att förstå att personalen gör ett gigantiskt jobb.
Vrinnevi, sjukhus, akuten, sjuksköterska