Vid strandängarna och på Svensksundsviken hämtar Ulla Fredriksson kraft. En plats som präglat henne.
Ulla Fredrikssons blick letar sig över den tjocka vassruggen ut över Svensksundsvikens vatten. Långt bort i norr, på andra sidan Bråviken, ligger Kolmårdens skogar som en fond i landskapsbilden. Men det är på den södra sidan, som hon kan namnet på alla öarna och har traskat över strandängarna ner till båten otaliga gånger.
– Där på Kattskär blev jag fast en höst. Jag skulle fika på ön, det blåste mycket och båten slet sig men jag lyckades vinka till en fågelskådare att han skulle låna en båt här och komma ut och hämta mig, säger Ulla Fredriksson.
Ända sedan hon var barn har hon tillbringat mycket tid i Svensksundsviken, seglat optimistjolle eller lagt nät och fiskat med sin pappa. När hon blev tonåring fortsatte hon fiskandet själv. Gös, abborre och gädda, som hon fångade, sålde hon till fiskeriföreningen och privatpersoner.
– Jag tyckte det var bäst att vara ute på sjön själv. Upplevelsen blir starkare när ingen pratar, man blir mer ett med naturen.
Vägen till att Ulla Fredriksson blev konstnär har tagit flera omvägar och att hon ens skulle komma in på den banan var långt ifrån självklar. Hemmet var inte speciellt kulturellt och uppväxten handlade mer om att vara i naturen, fiska, köra moppe eller hänga med kompisar och A-traktorer.
Ulla Fredriksson känner att hon har ena benet i konstvärlden och den andra i myllan på Vikbolandet.
– Men min äldste bror pluggade till arkitekt i Göteborg och han tog med mig på konserter, teater och konstmuseer. Det var en annan kultur än den på Vikbolandet.
Även om gymnasiet, med nya människor och infallsvinklar, var nytt hittade inte Ulla Fredriksson motivation och istället hamnade hon på en folkhögskola i Skåne för att läsa förberedande journalistik.
– Jag skrev inte så mycket utan började måla akvarell istället. När vi åkte till Irland för att vi skulle skriva, dokumenterade jag resan med färger istället för skrift. Skolan var ett jättebra avbrott, ögonen öppnades, jag träffade nya människor. Vi åkte till Malmö, Köpenhamn, Berlin och Östeuropa.
Drömmen att bli konstnär började växa fram och hon sökte många konsthögskolor i Sverige och utomlands.
– Det var mitt mål att jag skulle in på en skulpturutbildning. Där kunde jag få utlopp för tankar och jobba med hantverk. Det kändes som konstnär var det ultimata jobbet, där jag kunde göra allt fritt.
En liten replika av verket Mellan himmel och jord som finns i Vadstena.
Men ansökningarna till skolorna blev en besvikelse eftersom hon inte kom in. Istället började hon, efter en tid, jobba som lärling på Herman Bergmans konstgjuteri utanför Stockholm, något som skulle visa sig vara ett lyckosamt val.
– Jag hade jobbat på konstgjuteriet i fem år när jag fick frågan om att bli lärare på konsthögskolan i skulpturalt hantverk. Alltså hur man med olika tekniker och material gjuter skulpturer.
Ulla Fredriksson jobbar mycket med naturen som förebild.
Men samtidigt närdes drömmen att gå på den skola hon nu var lärare på och efter tre år sa hon upp sig och sökte ytterligare en gång. Den här gången gick det bättre. Mellan 2000 och 2005 studerade Ulla Fredriksson vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Ulla Fredriksson är i huvudsak skulptör med inriktning på offentlig konst. Hennes verk finns bland annat på Vrinnevisjukhuset, på olika platser i Linköping och på pendeltågsstationen Vega i Stockholm.
Det blir max ett uppdrag om året med offentlig konst. Utöver det tar hon en del läraruppdrag och jobbar som konstkonsult där hon sitter med och bedömer vilka som ska få uppdrag vid offentliga utsmyckningar. Mycket av hennes tid går åt att söka uppdrag, fundera på vad hon ska göra och ta fram skisser till anbudsprocessen. Hon berättar att när hon väl fått ett jobb är det svåra redan gjort.
– Det kan vara lite skrämmande, men det gäller att inte fylla sin kalender med massor av saker. Gör jag det har jag inte tid att fundera över konsten och då blir det inget gjort.
Ulla Fredriksson har en ateljé hemma i bostaden och en inne i Norrköping.
Lyftet för Ulla Fredriksson karriär kom när hon, efter att ha jobbat några år som konstnär i Stockholm, flyttade hem till Konungsund på Vikbolandet.
– Jag fick direkt ett uppdrag för en skola i Linköping när jag flyttade hit, och det har öppnat många vägar yrkesmässigt med flera uppdrag.
Många av hennes släktingar bor i byn där Ulla och hennes familj har sitt hus. På den gamla släktgården finns det mycket plats och gott om material i bodar och förråd som hon kan utnyttja i sin verksamhet.
Huset i Konungsund som Ulla Fredriksson bor i med sin familj. Längst bort till vänster i bilden skymtar Svensksundsviken.
– Det skulle vara svårt att flytta härifrån nu, har man suttit på samma plats sen man var liten har man ett minne i kroppen av platsen. Det är inte som att sitta vid en vindpinad tall på västkusten som man inte känner.