Thereza Eriksson med sin häst Viña som hon planerar att börja tävla i dressyr med framöver.
Thereza Eriksson har haft ett hästintresse så länge hon kan minnas. Nu driver hon företaget Hylinge häst ekipagerehab och prehab med gården Hylinge på Vikbolandet som utgångspunkt.
– Jag föddes nog med hästintresset. Såg jag en hage med hästar drog jag mamma dit för att titta och jag lekte jämt häst eller med leksakshästar, säger Thereza.
Hon ville själv börja tidigare men när hon var åtta år fick hon ta ridlektioner hos Norrköpingortens ryttarförening (Norf) vid Klockaretorpet, där hon växte upp.
– Så fort jag kunde gå och cykla dit själv var jag där hela tiden. Vi var ett stort kompisgäng som lekte och hängde tillsammans. Vi ryktade hästar och blev skötare, ju äldre vi blev desto mer stallsysslor och mer ansvar fick vi.
Thereza och stoet Narnia umgås med stallkatten Vimsan.
Intresset att hjälpa andra att utvecklas i sin ridning började redan när Thereza som tolvåring höll teorilektioner för de mindre barnen i stallet. Som 15-åring började hon hoppa in och hålla i ridlektioner i ridskolans verksamhet. Efter gymnasiet gick hon en tvåårig universitetsutbildning som ledde fram till en ridlärarexamen. Hon jobbade under en period som ridlärare på Norf och tävlade en del i både hoppning och dressyr.
En sommarnatt 2012 tog livet en ny vändning på nattklubben Hugo i Norrköping.
– Jag träffade Olle i baren och vi pratade länge. Några dagar senare fick jag ett meddelande på Facebook om jag ville fika.
Nästa träff blev en ridtur på Norf. Olle Eriksson, som är uppväxt på gården Hylinge, hade inga problem med en dejt på hästryggen och sedan dess har de varit ett par.
– Han är fantastisk, min största vinst i livet. Ja, och så barnen då, men de hade ju inte funnits utan honom. Han är trygg, bra och snygg, säger Thereza och ler.
Ridbanan och ridhuset på Hylinge hästgård.
2014 flyttade Thereza den verksamhet hon då drev på Norf till Hylinge på Vikbolandet. Olle Eriksson, som äger gården och är den elfte generationen i släkten på Hylinge, hade inget emot att det nu blev en hästgård.
– Vi har satsat mycket. Byggt stallar, ligghall, dragit upp kilometervis med fårstängsel och ersatt med elstängsel. Vi har gjort en ridbana och byggt ett ridhus. Olle och min svärfar Göran har byggt det mesta själva så det har varit bra för ekonomin.
Ligghallar och stall är en av de satsningar som Thereza och Olle Eriksson gjort på Hylinge.
Verksamheten på gården består av ett 20-tal inackorderade hästar och Therezas sju egna. Hon ger ridlektioner både på gården och runt om i landet där hennes tjänster efterfrågas. Hon berättar att hon lär ut ridningen enligt en metod där man fäster stor vikt vid att ryttaren ska sitta så symmetriskt som möjligt i sadeln för att minimera risken för skador hos hästen.
Tanken är även att få ut så mycket som möjligt av hästens energi då den inte behöver kompensera för ryttarens osymmetriska hållning.
– Jag började med att nörda ner mig i hur ryttarens sits påverkar hästen 2018. Hur hästens kropp funkar rent mekanikmässigt är något vi har missat i Sverige. Jag går nu en digital utbildning för Jean Luc Cornille som driver Science of motion i USA. Han ligger ljusår före alla andra på det här området. Jag är en jättenörd på det här, men det är kul och jag älskar att hålla på med det.
Hästarna på Hylinge hästgård går på lösdrift vilket innebär att de kan vara utomhus året runt i de stora hagarna på gården men de har tillgång att gå in om de vill.
Kan ni försörja er på inkomsterna från ditt företag?
– Vi kan inte leva på hästgården helt. Olle köper renoveringsobjekt som han gör i ordning och säljer. Gården är bara ett ben i försörjningen. Men det är kul och jag gillar det här livet, mest pengar tjänar jag på att vara tränare. Inackorderingarna är också för att ha liv och rörelse. Det är trevligt med folk runt om och vi har en jättebra stämning.
Thereza ser jobbet med hästarna och gården som en livstil för henne och hennes familj. I grannhuset bor svärföräldrarna Göran och Ulla Eriksson som också hjälper till när det behövs. Men hon berättar också att tempot ofta varit för högt och när hon för sju år sedan drabbades av bröstcancer gjorde hon omprioriteringar i livet.
Thereza och gårdshunden Bella på väg till stallet.
– Idag är jag peppar, peppar cancerfri. Men det var ett wake up call, innan sjukdomen var man odödlig. Det är jättekul att vara egen företagare tills man blir gravid eller sjuk. Olle fick ta mycket av jobbet under sjukdomstiden. Det var tufft för honom men svärföräldrarna hjälpte till.
Thereza berättar att hon efter sjukdomen dragit ner på tempot och unnar sig mer vila om hon behöver. Det var otänkbart tidigare.
– Jag har till slut fått Olle att sänka tempot också. Vi har ett hus i Spanien som Olle renoverat som vi hyr ut veckovis. Dit åker vi ett par veckor om året och där kan vi vara helt lediga.