Målet är redan satt för nästa tävlingssäsong, för 74-åriga Ingrid Samuelson och hennes häst 15-åriga Credo. För någon tanke att trappa ner finns inte.
Dagens ridpass är i full gång när vi ses den här oktoberförmiddagen. 74-åringa Ingrid Samuelson galopperar fram på sin vita 15-åriga valack Credo, på en stubbåker intill stallet. Så gör hon halt och dressyrpass är klart. Ja, för det är dressyr hon tränar – och tävlar i.
– Det går väl lite upp och ner med resultaten, skrattar hon och tillägger.
– Men jag lever mitt drömliv nu.
Och så pjåkig summeringen för året är det inte. En seger, en silverplats och en bronsplacering finns på meritlistan. Bland annat.
– Ja, det är väl mest kärringen som ska orka. Jag måste jobba mer på min sits, så jag inte lutar mig för mycket bakåt, konstaterar hon.
Det var för ett år sedan som då 73-åriga, Ingrid bestämde sig för att köpa en ny tävlingshäst. I en ålder de flesta ryttare valt att växla ner. Eller helt enkelt lagt av för länge sedan. Men hennes tränare Anette Solmell hade sett den vita valacken av rasen Lusitano, på nätet och efter ett samtal var Ingrid snart på plats för att provrida. För någon tanke på att sluta rida fanns inte – och finns fortfarande inte.
– Det håller igång kroppen, säger Ingrid, som bestämde sig direkt efter provridningen, Credo skulle med hem.
Hon lever sitt drömliv just nu, 74-åriga Ingrid Samuelson. Hon dressyrtränar relgebundet och nästa tävlingssäong vill hon starta i högre klasser med sin Credo.
Hästintresset har gått som en röd tråd genom hela Ingrids liv. Hon växte upp på en gård ett stenkast bort från den plats hon bor på idag, Grinneby på Vikbolandet. Här lever hon tillsammans med maken Stig.
Den första hästen som hamnade i den unga Ingrids liv, var ett russ som skulle slaktas.
– Jag var tio år. Mina föräldrar köpte hästen för 600 kronor, men jag och min bror fick betala av på summan genom att arbeta lite, säger hon.
Med tiden blev det en ny ponny och tävlingsbanorna väntade. 1965 red Ingrid SM i fälttävlan, som är sammanslagning av hoppning, dressyr och terrängritt.
Ingrid Samuelson viusar upp skålen och plaketten som hon fick när hon vann SM i fälttävlan 1965.
– Och vi vann! Prisutdelare var vår nuvarande kung, som då var kronprins, säger Ingrid och visar plakett och glasskål, beviset på segern.
Men det finns mer i hemmet som visar att vi har med en målmedveten och duktig ryttare att göra. I hallen hänger ett gäng gröna rosetter, med texten 50 + på.
– Jag är med i en Facebookgrupp, som vänder sig till ryttare som är över 50 år. Gruppen arrangerar bland annat tävlingar och då brukar jag åka, säger hon.
Ingrid Samuelson är med i en grupp på Facebook som vänder sig till ryttare 50 +. När det är tävlingsdags, ställer hon gärna upp. Med goda reslutat.
Men det är inte bara tävlingar och träningar som ingår i ett hästliv. Det handlar också om tidiga morgnar, med fodringar, mockning och in- och utsläpp i hagen. Året om, alla dagar. Så även för Ingrid som sköter allt själv.
– Klockan sju på morgonen är jag i stallet varje dag. När jag släppt ut hästarna går jag antingen till någon granne och dricker kaffe, eller hem och tar en kopp. Sedan brukar jag mocka och rida, säger hon.
"Det blev ett svettigt ridpass" konstarerar Ingrid Samuelson, när hon fått av sig hjälmen.
Numera har hon också all tid i världen att lägga upp dagarna som det passar. 2011 gick hon i pension efter ett yrkesliv som polis. I nio år var hon stationerad i Stockholm, där arbetsuppgifterna varierade – från knarkspanare på Sergels torg till privatchaufför åt dåvarande rikspolischefen.
Chaufförsjobbet fick hon efter att ha genomgått en säkerhetsförarutbildning. Utbildningen kvalificerade henne också till det ärofyllda uppdraget att vara chaufför åt den engelske prinsen, Philip – make till drottning Elizabeth – under deras statsbesök i Sverige 1983.
En kunglig medalj finns i den pensionerade polisen, Ingrid Samulesons gömmor. Den fick hon när hon var chaufför åt den engelska prinsen Philip, under drottning Elizabeths statsbesök i Sverige 1983.
– I samband med det fick jag en medalj av honom och en penna med drottningens monogram, säger Ingrid och öppnar de röda etuierna.
Det lyser av stolthet över insatsen. Men hon är nog minst lika stolt över det hon gör på hästryggen. Och än är inte hästlivet över. Nya tävlingar väntar till våren.
– Målet är att tävla på en nivå högre. Medelsvår B:1, säger hon.
Men det har funnits ögonblick då även Ingrid tänkt lägga av med ridningen. Som när hon fick ta bort sin älskade nordsvensk 2015. Men så kom en fin travare in i hennes liv, Crista Tibia. Hon skolades om till dressyrhäst och tillsammans fick även de många framgångar.
Ingrid Samuelson använder fyrhjulingen för att ta sig till och från stallet.
– Nu är hon 25 år och bor fortfarande kvar på gården, säger Ingrid,
Vad säger du till alla andra över 50 år som inte tagit chansen att uppfylla sina drömmar?
– Jag tycker att det är upp till var och en hur man väljer att ta sig an livet och vilken drivkraft man har inom sig att förverkliga sina drömmar.
Du lever ditt drömliv nu, ångrar du att du inte levt så här tidigare?
– Jag har egentligen levt mitt drömliv hela tiden, tack vare hästarna jag haft och har.