David Batra har haft en flängig höst. Han har pendlat mellan turné i Sverige och inspelningarna av tv-serien I kveld med Ylvis
i Norge.
Genom tv-programmet har han mött en ny publik. Tack vare sitt i grannlandet okända ansikte har han kunnat återuppliva det gamla humorkonceptet med dold kamera. På Youtube cirkulerar klipp på David med en alpacka - en lamaliknande åsna - i släptåg, när han på klingande skånska ringer efter taxi åt sig och sin "hund".
En kul känsla
- Till en början kändes det som när jag började här
i Sverige. Man kommer in och folk tittar nollställt på en och man har ingenting gratis. Det var en väldigt kul känsla. Och skrämmande faktiskt, för man blir lite bekväm av att vara känd hos publiken.
I Sverige har han jobbat som komiker i 17 år och kan numera fylla hela konserthus med sin enmansföreställning.
I faktarutorna brukar det stå att han är civilekonom. Han pluggade ekonomi och marknadsföring i Lund men debuterade samtidigt som ståupp-
komiker. Det tog inte lång tid för honom att komma på vad han helst ägnade sig åt.
En liten koppling finns mellan marknadsföring och ståuppandet, säger han. I båda fallen behövs psykologi. Det handlar om att känna av stämningar och anpassa sig efter det.
Hur kommer man på ett skämt?
- Man får tänka runt ett ämne, och sedan även på scenen prata runt det. För min del handlar det om att uppträda ganska mycket, det är en trial-and-error-process. En sådan här stor föreställning har först mejslats fram på små ståuppklubbar, och man har misslyckats med många grejer där ett antal gånger innan man vågar ta upp dem på ett större ställe.
Han ser stora skillnader mellan den unge komikern och den erfarna 40-åring han är i dag.
Hitta ämnen
- Ofta när jag tittar på gamla klipp så tycker jag att de är helt värdelösa.
I början blottar man sig för lite och försöker konstruera mer och tänka: "vad kommer de att skratta åt?" Man är feg och rädd för att misslyckas. Nu skiter jag mer i det, jag testar och tänker "jag får väl misslyckas då, så stryker jag det till nästa gång".
Han gräver där han står för att hitta ämnen. Med en sexåring där hemma får han nästan hejda sig för att skämta för mycket om föräldraskapet.
- Jag minns hur tråkigt jag tyckte det var att lyssna på när folk snackade om barn.
Hans fru är riksdagspolitiker men partipolitik är inget han går igång på.
- Förutom det här begreppet svenskhet som Sverigedemokraterna pratar väldigt mycket om. Hur man måste försvara det svenska och rädslan för att svenskheten håller på att försvinna, i det finns ju väldigt mycket humor.