– Det är viktigt att det stämmer med takten, förklarar han.
Och med originalet, förstås. Countrylegendaren Kris Kristofferson vädjade ”help me make it through the night”, precis när 70-talet rullat i gång. I Stefan Hagfeldts tolkning blev det ”hjälp mig genom natten” och än i dag tycker han att texten i sin helhet håller, liksom den ovan citerade versen, även om den är ganska långt ifrån hur han själv betraktar tillvaron.
Kanske är det inte så många som känner till hans förflutna som översättare av countrylåtar, gissar Norrköpings mest slitstarka politiker. Han är arbetarstadens son, som hållit sig till höger ända sedan han gick på Teknis. Där utbildade han sig till byggnadsingenjör och fick många andra lärdomar på kuppen. Han gick med i Högerns ungdomsförbund och var en synnerligen aktiv ordförande i elevkåren.
Det var då han började spela gitarr och det var då han fick landets främsta visband, Hotenanny Singers, med Björn Ulvaeus i spetsen, att göra ett bejublat framträdande här i stan.
– Det har jag både på band och på foto. Det var roliga tider, vi ordnade skutt var fjortonde dag på Folkets Hus och Candle Light Club på Knäppingsborg startade då, säger han och drömmer sig för en stund tillbaka.
Stefan Hagfeldt, ingenjörssonen från Klingsberg, yngst av tre bröder, minns barndomens soliga somrar och snörika vintrar och hur elva år äldre Ulf tog med sig en sexårig lillebror till IFK:s hemmamatcher på Parken. Dit har han fortsatt att gå, en av de trogna med årskort, numera oftast i sällskap med dottersonen Vilhelm, som blir 10 år i augusti och bor i Oxelbergen.
– Han går med mig på IFK och jag ser Vargarna ihop med honom. Jag såg mycket speedway förr, nu är det Vilhelm som fått mig att bli intresserad igen.
Morfar Stefan har politiken att tacka för mycket, däribland sin stora familj. När han mötte den två år yngre partikollegan Criss fick han inte bara en fru utan också fyra döttrar på köpet, som i sin tur svarat för att det finns fem barnbarn.
Det hann bli några år i branschen för byggnadsingenjör Hagfeldt innan han växlade om till politiken. Inför riksdagsvalet 1973 blev han ombudsman för ungmoderaterna i ett halvår och på den vägen är det.
Från 1976 till 1998 var han kommunpolitiker på heltid i Norrköping. Efter femton år och fem valperioder som oppositionsråd blev han 1991 stadens första borgerliga kommmunstyrelseordförande på 70 år. Samtidigt blev han finanskommunalråd.
De där åren i början av 1990-talet, när han fick hålla i den kommunala plånboken efter många år i ständig opposition, då han hade chansen att göra nåt åt de jordnära frågorna, de som berör folks vardag; dagis, skola, sjukvård, lokaltrafik i sin egen stad, det är politiska år han med glädje och stolthet minns.
I nästa val mötte moderaterna motgång. Stefan blev oppositionsråd på nytt, för att vid nästa val ta klivet upp i rikspolitiken. Från 1998 till 2006 satt han på östgötabänken och i dag vet inte minst läsarna av NT:s debatt- och insändarsidor att den tidigare riksdagsledamoten fortfarande är en ständig förkämpe för dagens borgerliga regering.
”Sverige är världens bästa land för pensionärer” har han envist framhållit i inlägg efter inlägg. Och som pensionär är han fortfarande beredd att göra en insats.
– Mitt intresse för politik kvarstår.
Det är därför som han på sin 70-årsdag befinner sig i Almedalen. Där ska han och hustrun Criss lyssna när kristdemokraternas Göran Hägglund tar till orda.
– Han är en riktig vän från riksdagsåren och han är förbaskat rolig, alltid pigg och glad.
Pigg och glad är också Stefan själv. Almedalsveckan blir en bra uppvärmning inför höstens heltidsjobb. Efter en bilsemester med barn och barnbarn i augusti är det valet som gäller, från morgon till kväll. Det är då fältarbetare Hagfeldt visar framfötterna.
– Jag vet inte hur många tusen dörrar jag knackat på genom åren. Men jag är inte ute för att propagera utan för att lyssna.
Det går alltid till på samma sätt. Han presenterar sig, undrar om han stör och ber att få ställa två enkla frågor.
– Vad är viktigast för dig i kommunpolitiken? Vad är viktigast för dig i rikspolitiken? Det är meningen att det ska bli ett trevligt samtal, det ska inte ta mer än tre-fyra minuter, och så säger jag ”tack för att jag fick lyssna på dig.”
Han tycker att han fortfarande har något att bidra med i kommunpolitiken, ytterligare en mandatperiod.
– Jag har sagt att jag vill sitta i kommunfullmäktige, men utöver det vill jag bara ha högst ett uppdrag till, det finns annat jag vill ha tid till också.
Ska han recensera sig själv som politiker får det bli med orden:
– Jag har varit ärlig, det vill jag säga. Och jag är en utåtriktad människa, jag är väldigt nöjd med att ha fått träffa många människor och haft glädjen i att nån gång ha hjälpt nån. Det är väldigt fint att vara förtroendevald.
Med detta sagt, tillägger han:
– Jag skulle nog leva om samma liv om jag fick chansen.