Allt rullade på. Tills 1984 då hon började känna att något inte stod rätt till. Hon var ständigt sjuk och under två års tid åt hon cirka 30 antibiotikakurer. Ingenting hjälpte och ingen visste vad som var fel.- När jag stod på scenen i Eurovisionschlagerfestivalen förstod jag att det verkligen gått över gränsen. Jag kände ingen nervositet, inget fokus. Min kropp var helt enkelt slutkörd.Ett halvår efter framträdandet i Bergen "brakade allt samman", som hon säger.- Alla mina system var utbrända, jag kunde knappt ta mig utanför dörren.En kamp
Hon gick till olika läkare och de konstaterade att hon bland annat led av kroniskt trötthetssyndrom.- Jag orkade göra saker max två timmar om dagen men tvingades att arbeta eftersom de inte ville sjukskriva mig. Min läkare sade: "det kan väl inte vara något fel på dig som ser så frisk ut i tv?".Monica beskriver åren efter 1986 som en kamp. Som ensamstående med två barn hade hon en tuff tid. Hon åkte runt och spelade, fast hon ibland inte e var hon var eller hur hon kommit dit.- Om jag hade fått hjälp så kanske jag bara hade behövt ett halvårs sjukskrivning för att återhämta mig. Då hade kanske inte hela livet förändrats.Sjunger då och då
Hon sjunger fortfarande, men bara då och då. "För mig är musiken som blodet i ådrorna, lika självklart som att äta och sova. När jag blev sjuk var det som om källan till glädjen blivit förorenad", berättar hon i Dagens Nyheter.I dag mår hon bättre. År 2000 fick hon veta att hennes sköldkörtel inte fungerar som den ska och med en ny medicin har livet förändrats. Nu skriver hon mycket, om sin tid som sjuk och om hur sjukvården har fungerat, och hoppas att det ska resultera i en bok som kan ges ut.- Ibland vet jag inte om jag någonsin blir färdig, det är så mycket. Men jag berättar min historia och skriver om hur jag blivit bemött av den svenska sjukvården, säger Monica Törnell.