Camilla Andersson, bredvid den gamla trotjänaren, ugnen, som har jobbat på sedan börjat av 80-talet. "Vi pratar snällt med den varje morgon och hittills fungerar den".
I bageriet på Stationsvägen gör Camilla Andersson och hennes personal allt de kan för att ställa om ekonomiskt. De minskar svinn så mycket det går, tittar på möjligheten att byta ut vissa råvaror utan att tulla på kvalitén och kör igång smörgåsgrill och diskmaskin så sent som möjligt. Numera tänder de inte upp så mycket på nätterna när de bakar. Men en rädsla finns för att det inte räcker.
– När de kalla månaderna kommer har vi färre kunder. Men nu är alla lite oroliga för sin privata ekonomi och kanske inte unnar sig på samma sätt som man gjort innan. Jag blir orolig att det ska hålla i sig. Med minskad försäljning och ökade kostnader vet jag inte om det finns kvar till någon lön till mig. Personalen går i första hand, säger Camilla Andersson.
Hon äger och driver Skärblacka café och hembageri sedan åtta år. Men nu har alla hennes planer på att vidareutveckla verksamheten fått läggas på is. Och priserna har hon fått höja.
Vi har höjt allting cirka 10 procent, vi har inget val. Det gör skillnad men det räcker egentligen inte, utan det är för att överleva.
Vad driver dig?
– För mig är drivkraften att bevara hantverket. Och jag brinner för orten.
Att hon brinner för orten har nog ingen Skärblackabo missat. Skärblacka café och hembageri syns ofta i offentliga sammanhang på orten, såsom julmarknader, höstevent och konserter och de är ofta med och sponsrar ideella föreningar på orten på olika sätt.
– Jag vill gärna anställa personal som är härifrån för då brinner man mer för sitt arbete och har förståelse för att det är en mindre ort.
– I dagsläget letar vi efter en bagare som vill jobba några nätter i veckan, det är en annan stor utmaning vi har vid sidan av ökade priser och minskade intäkter. Ett riktigt genuint intresse för bakning behövs, säger Camilla Andersson.
På Skärblackas Café och Hembageri värnar man om hantverket. Sortimentet är brett och uppskattat bland kunderna.
Hon berättar att de bakar allting själva från grunden och har endast en degblandare som hjälp, i övrigt rullas och formas allting för hand och bakas alltid med äkta smör.
När coronapandemin slog till blev caféet en träffpunkt och är det fortfarande för många.
– En del kommer varje morgon och dricker kaffe, det blir som en social verksamhet. Det är bra för oss att det syns att det sitter folk i lokalen.
Pandemin var tuff för caféet och i början av mars 2020 var i princip varje telefonsamtal en avbokning. Då blev oron stor.
– Först var jag jättelåg några veckor, men sedan bara kände jag att jag måste ta tag i det om jag ska ha företaget kvar. Då fick man vara kreativ! Utkörning av brödpåsar, fredagsmys och utomhusförsäljning blev populärt och gjorde att vi kunde hålla oss ovanför vattenytan.
Vad får dig att orka fortsätta?
– Jag brinner ju för det här och är inte färdig på långa vägar. Vi har ett jättestöd av våra kunder, de som bor här ute och vi har bra samarbeten med flera företag och organisationer. Vi hjälpas åt på orten och stöttar varandra så gott det går. Det tjänar alla på.
Hur tänker du ekonomiskt framöver?
– Jag behöver inte ha massa pengar på banken. Men det måste gå runt så man har råd att betala sina räkningar och sina anställda. Jag skulle aldrig ge upp i första taget. Det ska ganska mycket till att Camilla lägger sig ner, så är det bara.
– Jag kan i alla fall äta bröd här, så det går ju bra, tillägger hon med glimten i ögat.
Redan på 1950-talet drevs café i lokalerna på Stationsvägen. Läget gör det lätt att stanna till med bilen.