Sagoberättaren Jean-Pierre
Resan till att bli sagoberättare börjar med att Skärblackabon Jean-Pierre Salkvist startar scoutverksamhet i Norrköping för unga vuxna. Via det åker han på sitt första live som eldslukande gycklare. Han kommer fram till att eldslukning faktiskt är ganska jobbigt och börjar i stället att vandra runt och berätta sagor för de han möter på eventen.
– Sagor har öppnat dörren för mig till ett jätteäventyr. Jag har suttit vid lägereldar och berättat sagor för Svartblod, som en sorts betalning för att jag ska få överleva natten, till att jag har berättat sagor för 7 000 personer på strandpromenaden utanför Visby.
Jean-Pierre ägnar stora delar av sin semester till att åka runt och berätta sagor på olika events, bland annat i Visby och Söderköping, men även på andra platser.
Vad är en sagoberättare?
– Många tänker bibliotekstanten som gärna sitter och läser ur en bok, men det jag gör är ju det traderade berättandet ur minnet.
Hur började ditt intresse för sagor?
– Ett av mina finaste minnen från när jag var liten är att min pappa spelade in sagor till oss på kassettband.
Jean-Pierre berättar gärna sagor tillsammans med sin publik och människor han träffar. Han försöker få de som lyssnar att bli engagerade i berättandet med små instick.
– Sagorna rör sig tillräckligt långt från vår verklighet för att lyckas belysa, granska och utmana på ett sätt som inget annat kan.
Det är gamla folksagor som ligger honom varmast om hjärtat, sagor som han har levt med under en väldigt lång tid och i många möten med andra människor.
Jean-Pierre när han är sitt civila jag.
Sagorna bearbetas om längs vägen beroende på vem som berättar, för vilka och i vilket sammanhang. Vare sig det är under medeltidveckan eller i skolan.
– Jag tror att vi har ett ansvar för saker, man kan liksom inte bara ursäkta sig med att ”det här är ju en gammal folksaga så vadå att den innehåller en massa sunk," menar Jean-Pierre.
Han försöker hålla sig till sin tid, han vill inte berätta folksagor där kungen ger bort prinsessan.
– Det är viktigt, för det finns ingen poäng med att hon inte ska ha sin egen vilja eller identitet. Man kan berätta den här sagan ändå.
Det visar sig tydligt i den kommande boken Jean-Pierre planerar att ge ut i november tillsammans med konstnären Ulrika Ström.
– Många sagor kan upplevas som föråldrade, de har emellanåt frusit i tiden.
Sagoberättaren Jean-Pierre
Jean-Pierre tycker sig märka att det finns ett stort motstånd till att läsa.
– Men jag tror att barn och ungdomar i dag läser väldigt mycket, fast de läser text på en skärm. På det sättet har de språket och orden men de läser inte böcker.
Traderat berättande är inte heller läsande men Jean-Pierre har gjort läsprojekt där han använt traderat berättande för att stärka läsandet.
– Jag attackerar läsandet via berättandet, kör övningar där ungdomar i skolan får lyssna till varandra.
Ett av mina finaste minnen från när jag var liten är att min pappa spelade in sagor till oss på kassettband.
Varför vill du ge ut en bok?
– Syftet är att ge ut en bok med sagor jag älskar och sen så vill jag göra det på ett sätt jag kan stå för.
Han säger att han inte kommer rädda världen med den, men att den förhoppningsvis kan få stor betydelse för några.
Boken är tänkt att spridas till bibliotek och skolor, men Jean-Pierre satsar även på att nå ut via sin Youtube-kanal där han redan är en aktiv sagoberättare med en hel del följare.
– Det är ett av målen, att nå de människorna som jag annars inte når.
– När jag äntligen ger ut en bok kan jag ändå slåss för det jag tror på medan jag gör det.