Nu har Arne "Fiskarn" Axelsson avlidit.
När han föddes den 31 juli 1929 i Näs i Skärblacka var det som den yngsta av två fiskarsöner. Farfar Axel Andersson var fiskare på Roxen medan hans son höll till i Glans fiskevatten.
I en 80-årsintervju i NT 2009 berättade Fiskarn om hur han redan i tre-fyraårsåldern fick följa med pappa Knut på Glan. "Jo du, det var friska tag. Det kunde vara hundra nät att vittja. Kroppen tog mycket stryk av det, jag var inte så snäll mot kroppen när jag fiskade".
Ändå höll han ut tills han gick i pension 65 år gammal, utan att någonsin bära flytväst och utan att någonsin ramla i vattnet.
Spelaren blev domare
På torra land fick han snart nog sitt smeknamn som kom att följa honom från åren som målvakt i Skärblacka IF, den förening som han själv var med och bildade, till de domarinsatser som gjorde honom till något av en legend.
Fotbollsspelaren tillika bandyspelaren Fiskarn bytte spelartröja mot domarpipa.
På bandyplanen dömde han inte bara i SM-finaler. När det var bandy-VM i Sovjetunionen 1975 var domaren från Skärblacka på plats.
Det gjorde att han inte var med på årsmötet i Glans fiskevårdsområde, det enda han missade under de 25 år som han höll i ordförandeklubban, en syssla som han 1970 övertagit efter sin pappa.
Förgylld pipa
På fotbollsplanen dömde han så flitigt och så skickligt att han 1979 utsågs till Årets domare. Då hade han dömt 84 allsvenska matcher sedan 1970. Alla matcher i de lägre divisionerna oräknade.
- Fiskarn var känd för att alltid ha glimten i ögat och en förtrolig dialog med spelarna han dömde, säger Christer Andersson på NT-sporten.
Som ett synligt bevis för sin popularitet och sina insatser fick han den förgyllda domarvisselpipa som många år senare följde med honom i flytten till äldreboendet på Hallegården.
Med i flyttlasset följde också hans goda humör och en aldrig sviktande humor, förklarar äldsta dottern Susanna.
Då hade den stroke han fick 1996 tvingat honom att drastiskt ändra sitt liv, fjärran från de aktiva dagar då han gick raka vägen från fiskebåten till domarsysslan. "Jag hade en väldig hjälp av min fru Sylvia som alltid visste vart jag skulle. När jag kom hem från sjön låg kläderna alltid färdigpackade inför nästa match", mindes den 80-åriga Arne.
Sin Sylvia hade han träffat 1948, när han var 19 och hon var 16. De gifte sig 1952 och i år, 60 år senare, kunde de fira diamantbröllop.
Alla minnen
Hallegården blev Fiskarns hem 2008, där han trivdes och levde med sina idrottsminnen omkring sig.
- Pappa var pigg till sista veckan. Han såg, hörde och mindes som en korp, berättar dottern Susanna.
En lunginflammation gjorde det tungt för hjärtat att orka med. Efter en veckas sjukhusvistelse kom han hem till Hallegården, där hans anhöriga hann besöka honom en sista gång innan han somnade in tisdagen den 18 september.
- Pappa sade själv "jag känner att det är dags nu".
Då hade också dotterdottern Hanna hunnit berätta att han som hade nio barnbarn och ett barnbarnsbarn skulle få ytterligare ett barnsbarnsbarn.
- "Då kan han heta Arne efter mig", tyckte pappa.
Arne "Fiskarn" Axelsson blev 83 år. Närstående är hustrun Sylvia, bosatt på Vickelbygården, dottern Susanna, sonen Johan som övertog arbetet som yrkesfiskare på Glan och dottern Tina med familjer samt familjen efter sonen Per som avled 2009 och Fiskarns bror Uno med hustru Ulla.
