Pia Green var 29 år när hon 1976 bestämde sig för att göra ett försök att ta sig in på Scenskolan. Det lyckades. Redan året därpå kunde hon ses i tv-serien Skyll inte på mig, som gick i fem halvtimmeslånga avsnitt med komikerparet Magnus och Brasse i huvudrollerna.
Trion återkom ett antal år senare. När Pia Green kommer på tal är det några roller som alltid nämns. Dit hör den som Magnus och Brasses motspelerska i Lasse Hallströms romantiska komedi Två killar och en tjej från 1983.
Höjdes till skyarna
Som Anna fick Pia Green spela den ovanliga kombinationen av både snygg och rolig. Hon höjdes till skyarna som nykomling.
I tv-serien Rederiet var hon Sara Torstensson, den enda sjökaptenen som verkade reko, och i tv-serien Vita lögner var hennes apotekare Ingrid till slut den enda rollkaraktären som var någorlunda normal.
Hon gillade alla rollerna, men hon har andra höjdpunkter att se tillbaka på. Kunde prästänkan så kan väl du, skriven av Cecilia Torudd, var en helt igenom kvinnlig produktion som Pia och hennes kollegor drev fram från starten 1990 till slutet av 1994 och det blev 350 föreställningar runt om i landet.
Åren i tv-ensemblen, där hon tidigt i karriären fick spela många fina roller, ligger henne också varmt om hjärtat.
- Det känns fortfarande som att det gav mig den här grunden eller tryggheten att stå på, framför allt i att jobba framför kameran.
Sen i starten
- Många andra som kommer ut från Scenskolan börjar ju på scenen. Film och tv kommer först senare. För mig var det tvärtom. Länge kände jag mig mer trygg framför kameran än på scenen.
Skådespelare blev hon ganska sent, när hon var en stadgad småbarnsmor,
gift med den redan etablerade skådespelaren Lars Green.
Teaterarbete hade hon redan viss erfarenhet av, men det som gav modet att söka till Scenskolan var orden från en lärare på en universitetskurs i dramapedagogik.
- Han tyckte att jag skulle söka Scenskolan och då kände jag väl att, "oj, tycker han det? Ja, då kanske jag ska göra det!" Jag kom in på första försöket. Men det behövdes att någon trodde på mig för att jag skulle våga söka, och tro att jag kanske kunde lyckas.
Måleriet tar större plats
Sedan hon lämnade tv-teatern har hon frilansat, det har blivit en hel del både film, teaterdramatik och farser på privatteatrarna. Som för många frilansare har karriären gått upp och ner.
Det faktum att hon nu ska fylla 65 kommenterar hon:
- Jag har faktiskt inget emot det. Även om själva siffran är lite skrämmande, men inuti känner jag mig fortfarande väldigt ung.
Men för närvarande råder lågsäsong på skådespelarfronten och då får måleriet ta större plats. Hon ställer inte ut sina verk, men målar för att ge utlopp för behovet att uttrycka sig, i grunden samma behov som ligger bakom skådespeleriet.
Utan farmorsroller
Liksom många andra skådespelerskor i en viss ålder tycker hon att rollerna är betydligt färre för kvinnor än för män. När man har lämnat tjejrollerna bakom sig uppstår ett betydande glapp innan man närmar sig rollbesättarnas klichébild av en tant, den andra kategorin som brukar vara aktuell för kvinnliga skådespelare.
Till det facket räknas Pia Green uppenbarligen inte än, trots att hon numera kan titulera sig farmor.
- Jag har ett litet barnbarn som jag älskar över allt annat. Det är det roligaste i mitt liv nu tycker jag. Det är helt underbart att vara farmor.