Maj-Inger Klingvall kommer från sitt torp i Vånga när vi slår oss ned i kaféet på Arbetets museum. Mötesplatsen är hennes eget val, hon känner starkt för det gamla industrilandskapet som hon var med om att utveckla under sin tid som socialdemokratisk kommunpolitiker i Norrköping.
- När jag kom till riksdagen 1988 började jag motionera om Arbetets museum, att det skulle vara nationellt med statliga anslag. Museet är mig väldigt kärt, liksom hela den här expansionen runt Strömmen.
Nu var det nog
Sedan den första maj är Maj-Inger pensionär efter att ha jobbat inom utrikesdepartementet i nära tio år, de senaste åren med frågor som rör Västafrika och dessförinnan som Sveriges ambassadör i Moçambique.
Men nu fick det vara nog. Nu ska hon "göra mer av allt som är kul" och det innebär att umgås med släkt och vänner, resa, gå på teater, läsa och skriva. Bland annat.
Apropå skriva så utkom hon förra året med boken Från Myrdal till Lindh, svenska diplomatprofiler. Och här lyser en av hennes starkaste drivkrafter igenom - jämställdheten.
- Det fanns redan en bok om svenska diplomater under 1900-talet. Skriven av män om män, inget om pionjärer som Alva Myrdal och Inga Thorsson.
Dagböcker i massor
Och fler böcker blir det definitivt. Maj-Inger ser lite klurig ut men vill inte avslöja något.
Hemma i Stockholm har hon dock förrådet fullt av de dagböcker hon skrivit hela livet och här finns mycket anteckningar.
- Det finns ju en del intressanta episoder i mitt liv om man säger så.
Jag undrar om hon menar omskrivna händelser som lägenhetsaffären 1999 eller då hon som Wikipedia uttrycker det "petades" av Göran Persson 2001.
- Näe, jag vet inte om det där är så intressant. Att jag slutade som biståndsminister berodde på att jag inte blev omvald till partiets verkställande utskott och av det drog jag slutsatser, det var precis som med Thomas Östros vid årets extrakongress.
Anklagades för mutbrott
När hon kommer in på det här med lägenheten får hon ett allvarligare uttryck. Det var en tuff tid. Hon anklagades för mutbrott efter att ha fått en bostad på Söder genom ett försäkringsbolag. Förundersökningen lades dock ned.
- Jag fick lägenheten genom den privatkö som fastighetsägaren hade. Jag kände mig mycket orättvist behandlad i media, även om jag i dag kan tycka att jag var lite naiv.
Maj-Inger bor alltjämt kvar i Stockholm, ja faktiskt i samma lägenhet. Men hon har många vänner kvar i Norrköping, bland annat kvinnoklubbsgänget som hon ska träffa nu efter intervjun. Tre av barnen bor dessutom här, och ett i Göteborg. Fyra barnbarn finns det också.
Hennes egen barndom började i sörmländska Tystberga. Pappa var snickare och körde mycket bil, bland annat gjorde familjen utflykter till Norrköping.
Självklar sosse
- Första bilen var en DKW, årsmodell -36, köpt före kriget, minns Maj-Inger.
Vad kör du i dag?
- En Peugeot nånting. En -04. Jag är så dålig på bilar, skrattar hon.
Föräldrarna var socialdemokrater och det var liksom inget snack om var den unga Maj-Ingers sympatier hamnade.
Under gymnasietiden i Nyköping var hon aktiv i SSU. Till Norrköping kom hon 1969 då hennes dåvarande man fick jobb i staden, och en av de första sakerna hon gjorde var att gå med i S-kvinnorna på orten, för att 1975 bli ledamot i styrelsen på riksplanet.
- Det har varit min basorganisation under hela min karriär, betonar hon.
Stark tävlingsinstinkt
En karriär som började med kommunpolitiskt arbete i Norrköping, fortsatte i riksdagen 1988, och med jobben som socialförsäkringsminister, bistånds- och migrationsminister, ambassadör och UD-tjänsteman.
Men nu tar jag fram min lilla "skvallerlapp", den jag fått mejlad i förväg av hennes dotter Emma.
När Maj-Inger nyfiket läser raderna skrattar hon högt. Mest kanske åt det där om moderns tävlingsinstinkt och förmåga att vinna sällskapsspel som bygger på allmänbildning.
- Ja, jag vinner faktiskt nästan alltid i Trivial Pursuit, medger hon motvilligt.
Maj-Inger beskriver sig som en fighter. Vissa saker ska hon bara klara av, som att sätta ihop den nya datorn själv nere i Moçambique även om hon kunnat be om hjälp. Men hon är också äventyrare.
Vandring i Pyrenéerna
Under åren i Afrika körde hon säkert till Kreugerparken 25 gånger i sin fyrhjulsdrivna Nissan Terrano (den bilen vet hon minsann vad den hette).
Nästa strapats blir Vårruset på måndag och därefter en vandring med vänner i Pyrenéerna om ett par veckor.
Några planer på att flytta tillbaka till Norrköping?
- Nej, inte nu i alla fall. Jag trivs bra i Stockholm där jag har mycket umgänge och njuter av alla teatrar och konserter. Men man vet aldrig längre fram.