– Det började med att människor började bli sjuka i min omgivning, säger Pia-Kristina Garde när vi talas vid på telefon.
Tiden var mitten av 1980-talet och hiv och aids var ett ämne som fick en enorm uppmärksamhet. På den tiden fanns inga bromsmediciner och hiv-smittade löpte stor risk att dö. Pia-Kristina Garde började intressera sig för sjukdomen och kom i kontakt med ett stort antal människor som genom egna vittnesmål har berättat om hur sjukdomen på olika sätt har påverkat deras liv. Bland annat fick hon ett stipendium för att kunna åka till San Francisco.
– När jag ska tala på stadsbiblioteket kommer jag att ha med mig en stor hög med tidningsurklipp från San Francisco. De består av dödsannonser över killar som dött i aids. Det var så många, jag tror inte den unga generationen idag förstår hur många det var som dog på den tiden, säger Pia-Kristina.
Samtalsklimatet kring sjukdomen var mer öppet i San Francisco, jämfört med i Sverige. Här hemma var det betydligt mer hemlighetsmakeri. Stigmat kring sjukdomen antyds också i bokens titel "Det är få som talar om dem – ett arbete om hiv och aids, åren 1985-2018 i samarbete med många människor".
Pia-Kristina Garde har gett ut sin bok men berättelserna och mötena hon tagit del av genom arbetet håller henne kvar. Hon har fortfarande kontakt med anhöriga till personer som avlidit och med sjukvårdspersonal.
– De blir som en utökad familj, jag kan inte släppa dem, säger hon.
