Det är svårt att tro att Fredrik ”Wille” Williams vägt 188 kilo, men så är det. För lite mer än tre år sedan genomgick han en gastricbypass och sedan dess har han nästan halverat sin vikt.
– Jag blev klassad som matmissbrukare innan jag gjorde operationen, berättar han.
Wille var bara tre år då hans pappa dog och när han var 14 förlorade han sin mamma i cancer. För att trösta sig började han äta alldeles för mycket, och snart fungerade maten även som belöning när något gick bra. Motionerade gjorde han inte heller och i gymnasiet hade han lagt på sig en kraftig övervikt.
Ibland testade han olika dieter med pulver och soppor och började träna.
– Då kunde jag gå ner 20–25 pannor, men sen skulle jag börja äta vanlig mat och det var ju himmelskt gott, och då gick jag upp igen.
I jobbet som elektriker blev han andfådd bara av att böja sig ner och det hände ofta att han tvingades klättra på stegar uppför 20 meter höga cisterner.
– Då fick jag stanna två, tre gånger för att jag var utmattad och rädd för att ramla ner.
Vändningen kom när han halkade på en tidning hemma, och översträckte ena knät.
– Faktiskt en NT, säger han.
Till en början kändes det inte så mycket, men efter några dagar kunde han inte böja benet. Han sökte vård och fick träffa en läkare som frågade om han aldrig funderat på att göra en gastric bypass-operation. Det hade han inte, men frågan satte igång en process i honom.
– Jag hörde mig för och fick kontakt med några som gjort det. De hade bara bra saker att säga så jag bestämde mig för att säga ja.
Det gjordes en rad hälsokontroller och tiden före operationen fick Wille bara dricka flytande föda för att gå ner en del i vikt. Han tappade snabbt 14 kilo och operationen gick bra.
Efteråt fick han bara ta korta promenader, men efter en månad kunde han börja träna på riktigt.
– Tidigare skulle jag inte ens ha gått på ett spinningpass under pistolhot, men nu för tiden tycker jag det är rätt så skoj.
De första 40 kilona gick han ner direkt, men efter det fick han börja kämpa. Sist han kollade stod vågen på 96 kilo.
– Jag har kvar ett par byxor från före operationen. Jag kan stå i ena byxbenet och ändå finns det plats över.
Han har också gått ner två skolstorlekar och krympt tre centimeter på höjden – från 185 till 182.
Att bli brandman var Willes barndomsdröm, men som överviktig var det ingen idé att ens fundera på det.
För något år sedan kände han att han var trött på att vara elektriker. Han hade jobbat med två snickare som även var brandmän, och de hade pratat väldigt varmt om yrket.
– Det verkar vara en bra kamratskap, det är så jag vill ha det. Och så vill jag gärna göra skillnad också, säger Wille.
Han klarade de fysiska testerna för att komma in och för några veckor sedan påbörjade han en tvåårig brandmansutbildningen på Sandö utanför Kramfors. Just nu är han på praktik på brandstationen på Albrektsvägen i Norrköping.
Att komma i form fysiskt har gjort att Wille fått mycket bättre självförtroende. Men han har fortfarande inte vant sig vid att se sig själv i spegeln.
– Det är en otroligt skön känsla. Och i stället för att köpa kläder som passar kan jag köpa sånt jag tycker är snyggt.
En annan stor förändring är att han tagit mc-kort. Motorcyklar är ett stort intresse och nu kan han äntligen köra själv. Han har också köpt ett skinnställ som sitter som det ska.
På måndag fyller han 30 år, vilket ska firas med groggbuffé och favoriträtten – korv med bröd.
De närmaste vännerna började firandet i god tid, på ett sätt som är brukligt i bekantskapskretsen. När Wille kom hem klockan fyra på natten, efter att ha kört från Kramfors i snöstorm, möttes han av ett inferno av blått plastsnöre som löpte genom hela lägenheten.
När han väl tog sig in märkte han också att alla knivar och saxar var väl gömda.
– Det var ju lagom kul när man kört bil i tolv timmar! Men jag hade blivit mer arg om de inte gjort nåt, säger han och flinar nöjt.