För ett år sedan skrev NT om Ella som bloggade om sina luncher med politiker. Då skulle hon precis flytta till London. Hon hade några hotellnätter bokade, men ingen bostad och inget jobb, och hon kände inte en enda människa.
– Men jag var väldigt bestämd: Jag skulle få ett bra jobb som jag trivdes med, hitta en bostad och en vän. Efter en vecka hade allt det hänt.
För i London rör sig alltig fort – bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och människorna.
Nu sitter vi på ett café i centrala Norrköping med varsin kopp te, som vi fått vänta orimligt länge på. Det blir som en bekräftelse på känslan Ella haft sedan hon kom hem – att allting går så långsamt här.
– Det är stora avstånd mellan bilarna och alla promenerar väldigt långsamt. Här finns en vardagslunk, jag tror inte ens att det ordet finns på engelska, säger hon och tittar ut genom fönstret.
I Peckham i södra London fick hon snart tag på ett rum. Området var riktigt ruffigt, men det förstod hon först när hon flyttat därifrån.
Hon sökte jobb hos den exklusiva butikskedjan Longchamp och fick komma på anställningsintervju. Det blev flera intervjuer och medan hon väntade på besked fick hon en rad andra jobberbjudanden.
– Men jag bara visste att jag skulle få jobbet på Longchamp, så det fanns inget alternativ. Jag ville SÅgärna jobba där. När jag var 15 år hade jag en väska av det märket, och det var typ det coolaste ever.
Ella flyttades runt lite mellan företagets butiker, men trivdes bäst på den stora shoppinggatan Regent street. Till slut placerades hon i en mindre butik i ett varuhus där hon inte trivdes alls. Då gjorde hon något vågat; hon tog kontakt med huvudkontoret och sa att hon gärna ville jobba för Longchamp, men att hon inte tänkte stanna kvar om hon inte fick byta butik. Hennes rättframhet var till en början inte särskilt uppskattad, men uppenbarligen ville de behålla henne för hon placerades återigen på Regent street.
– Varje morgon kom jag upp från tunnelbanestationen vid Oxford cirkus och promenerade till jobbet med ett brett leende. Det var helt fantastiskt!
Hon lärde känna spännande och inspirerande människor från många olika länder och kulturer, men sin första vän Marion träffade hon via Facebookgruppen Londonsvenskar. De umgicks intensivt i ett halvår innan Marion flyttade hem till Sverige igen.
Själv lämnade Ella Peckham för Maida Vale, som ligger lite mer centralt. Där delade hon lägenhet med två tjejer som var bloggare och modeller.
– Det är mitt favoritområde i London. Solen lyser alltid där, så kändes det i alla fall. Supertryggt och superfint, säger hon.
Egentligen kände hon sig alltid trygg i den stora staden, det var så mycket folk överallt. Det blev lite av en chock när hon kom hem – att hon inte längre kände sig trygg när hon promenerade hem på kvällarna, just för att det är så folktomt.
Ett långsiktigt mål hon har är annars att leva fritt, utan rädsla.
– Och det har jag kommit lite närmare efter det här året.
Hon rekommenderar alla som har möjlighet att testa att bo utomlands en tid. När man hamnar i ett nytt sammanhang kan man ofta välja vem man vill vara, och då väcks frågor som ”vem är jag?”, ”vad vill jag?” och ”varför?”.
– Det har varit lärorikt och jag är jätteglad att jag ställts inför det. Jag känner verkligen att jag har varit på en resa både inuti och utanpå.
Det var tufft att säga hej då till livet hon byggt upp i London, men nu är det dags att uppfylla nästa dröm. Under hela sin uppväxt har Ella varit med i Norrköpings ungdomscirkus, och tillsammans med tre vänner därifrån planerar hon nu att starta en sommarcirkusskola.
– Den ska vara för barn som av ekonomiska, geografiska eller sociala skäl inte brukar ta del av såna aktiviteter, säger hon.
Förhoppningen är att de ska få med sig kommunerna i Östergötland och sedan kunna åka ut till olika områden och hålla cirkusskola på plats.
– Det är inte självklart att alla barn kan ta sig utanför området där de bor, säger Ella.
Tack vare att hon har ett så tydligt mål så var det ett självklart beslut att bryta upp.
– Mitt år i London skulle jag inte byta mot nåt, men det känns också helt rätt att vara hemma nu. Annorlunda men bra.