– Jag är en väldigt engagerad person, jag går alltid all-in, oavsett vad det gäller. När jag var liten byggde jag till exempel en sexvånings-koja i ett träd, skrattar Tobias Svedman.
Det var basketen som förde honom till Norrköping 1995. Redan då studerade han psykologi, delvis för att hantera motgångar på basketplanen bättre. Samtidigt arbetade han på en skola, var vuxenkompis och tog initiativ till ett program där spelarna i Dolphins aktiverade och skapade nära relationer till ungdomar.
– Sedan landade jag i att läsa till psykolog.
Han berättar att han som ung tonåring i Borlänge gick hem till pensionärer för att fika och lyssna på deras historier. I skolan tog han kontakt med dem som han upplevde som ensamma – och skrev brev med råd till en kompis med kärleksbekymmer.
– Jag var som en psykolog utan att förstå det själv.
Kärleken har hållit honom kvar i Norrköping. I höst firar han och Karin 24 år tillsammans. De har två barn och bor lantligt i utkanten av stan.
Tobias har tidigare bland annat arbetat på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och senare på NP-center, som arbetar med unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF.
Det var där han kom i kontakt med Lars Kullbrandt, i dag delägare och verksamhetschef på Previdensia, som de startade ihop med Karin. De har fortsatt på samma bana, med barn och ungas behov i centrum, men nu sätter de själva ramarna.
– Jag ville hjälpa dem ännu mer utifrån de behov just de har.
Deras yngsta klient hittills är fem år.
– NPF är grunden, det är det vi är bra på. Vi förstår annorlunda, brukar vi säga. Det måste man för att kommunicera med de här barnen.
Tidigare har han bara arbetat riktat mot familjer, men Previdensia satsar även på utbildning. Just nu pågår förhandlingar med en kommun som vill utbilda all sin skolpersonal i hur man bäst bemöter unga med NPF-diagnoser.
– Alla är hjälpta av NP-tydlighet. Då blir heller inte någon utpekad som annorlunda, säger Tobias.
Vad kan NP-tydlighet handla om?
– Som exempel skickar vi alltid en helkroppsbild på oss själva innan vi kommer och träffar dem, så vi inte känns som en främling. Sedan har vi samma kläder på oss när vi ses som vi hade på fotot. Vi repeterar för att bekräfta det vi har hört och ställer slutna frågor. Det är viktigt att kommunikationen är tydlig. Vi svarar på vad, när, varför, hur.
– Jag är väldigt enkel och rak som person, vilket har hjälpt mig. Jag kommunicerar så alla hänger med.
Ett uppdrag handlar om att stötta en familj inför att sonen ska flytta hemifrån.
– Mitt första förslag var att han skulle få med sig sina möbler. Vet han om att han får med sig sitt skrivbord så har han något handfast att hålla sig i när han känner oro. Personer med NPF-problematik har ofta svårt att föreställa sig situationer och då kan små saker så som att få med sig skrivbordet betyda mycket.
Ett syfte med företaget är att hålla ihop familjer. Tobias berättar om en ungdom på 16, 17 år som skulle placeras på ett nytt boende, ännu längre ifrån sin familj. Genom att gå in med intensivt stöd flera gånger i veckan kan ungdomen i stället bo hemma.
– Hela familjen mår bättre och får kontinuerligt stöd.
Helst vill Tobias och kollegorna arbeta förebyggande.
– Kommer vi in och ger feedback och vägleder föräldrarna, och kanske farmor och farfar och så vidare, tidigt behöver det inte gå så långt i lidande och psykisk ohälsa.
Du har sagt att "Många tycker att det är de här ungdomarna som är problemet med jag frågar mig om det inte är hela vårt system som är fel." Kan du utveckla det?
– Jag går in på ett ärende som jag har haft. Han var 21 år och mådde dåligt över att han aldrig hade passat in. "Jag känner mig som ett troll", sa han. "Jag borde bo i skogen, där jag hör hemma."
– Det är inte fel på personen och han är inget troll, han är bara placerad i ett system som inte passar honom och han behöver bli förstådd och få rätt anpassningar för han har väldigt många förmågor som inte kommer fram.
Tobias drar jämförelsen om att låta en elefant, apa och en fågel tävla om vem som snabbast tar sig upp för ett träd.
– Elefanten kan också komma upp. Den behöver bara andra förutsättningar och kanske hjälpmedel. Det gäller att inte snäva in sig. Vi är bra på olika saker.
Han kommer in på företaget, där de samlat personer med olika professioner.
– Ett team behöver olika typer av spelare för att bli bra, säger Tobias Svedman och jämför med basketen.
– Det bästa lag jag själv spelat i är Dolphinslaget 1998 då vi vann SM-guld. Det var verkligen en för alla, alla för en. Vi hade olika roller och tillsammans var vi riktigt bra.