– Jag jobbar sista dagen i morgon, sen är jag ledig och ska i väg och fira, säger Maria och fyrar av ett av sina generösa leenden.
Det är en vecka kvar till födelsedagen när vi träffas. Genom fönstren till tvårummaren på gruppbostaden på Gamla Lasarettsgatan, där hon var en av de första att flytta in för 22 år sedan, strålar solen. Maria strålar också hon, vid tanken på allt det spännande och roliga som väntar.
Resväskan står med uppslaget lock i ena hörnet av vardagsrummet. Snart ska den fyllas med kläder som passar för sol och värme. Storasyster Anette ska hjälpa till med packningen och sen köra Maria till Solna, där tvillingsystern Anna bor. Tidigt på söndag morgon lyfter flyget till Rom och där väntar sedan ett kryssningsfartyg, som de ska bo ombord på i en vecka och kryssa runt i västra Medelhavet.
På 50-årsdagen är Maria och de andra på Mallorca. Att det blir ett så speciellt firande kan Maria tacka en särskild person för.
– Anna, så klart, min tvilling.
Och så mamma och pappa, förstås. Resan är deras 50-årspresent till tvillingdöttrarna.
För ungefär tio år sedan Anette blev god man åt Maria och det har fört de två systrarna ännu närmare varandra.
– Maria är glad, positiv och det är väldigt tacksamt att göra något för henne. Hon är lätt och rolig att ha med att göra och hon har verkligen lärt mig vad som är viktigt i livet. Hon är så rättfram på ett skönt sätt, berömmer Anette sin syster.
Hon var 11 år när hon blev storasyster dubbelt upp. Den 8 juli 1965, då hade familjen från Vidablick flyttat ut till sitt sommarnöje.
Anette minns ögonblicket när pappa kom ut från Norrköping och berättade att deras mamma samma natt fått barn, inte bara en utan två flickor, en överraskning för alla.
– Jag kom sist och Anna kom först, förklarar Maria som intresserat lyssnar, ”gå ut du, syrran”, sade jag och det gjorde hon.
De föddes med sex minuters mellanrum. Anna var så liten när hon föddes så det dröjde ett tag innan hon kom hem från BB, till skillnad mot Maria.
– Maria föddes som en fullt frisk baby, säger Anette.
När hon bara var drygt ett år blev hon plötsligt mycket allvarligt sjuk och under en tid hängde livet på en skör tråd.
– Men som den kämpe Maria alltid varit återvände hon till livet, dock med en permanent hjärnskada som följd, säger Anette.
Maria fick gå på Rödluvan, en förskola för barn med handikapp, som låg vid Såpkullen. Dit fick hon åka buss varje dag.
– Det var en blå buss, säger Maria.
– Men vilket minne du har, utbrister Anette.
Sen blev det tio år i grundsärskolan, där fröken Rut fanns och där Maria fick många kompisar. Men Jimmy, som numera bor vägg i vägg med Maria, honom lärde hon känna på ett sommarkollo.
– Jag grät och längtade hem, ”jag vill ringa hem”, sade jag.
Då fanns Jimmy där som tröstade och sade ”gråt inte”.
På gruppboendet finns sex lägenheter. På vardagsmorgnarna får Maria frukost på en bricka och äter för sig själv, vid sitt köksbord där hon kan spana ut genom fönstret och se när färdtjänsten kommer för att hämta henne. Men på helgerna äter alla boende oftast frukost tillsammans, precis som de äter middag ihop varje dag och så brukar de titta på tv ihop.
– Vi är två tjejer och fyra killar. Bettan och jag, vi tycker om varandra. Vi har känt varandra i jättemånga år.
Efter tio år i särskolan började Maria på daglig verksamhet. Efter ett par år på Gamla Bro vid Västgötebacken blev det många år på Nya torget. När lokalerna där tjänat ut blev det flytt till Arkaden vid Stortorget och sen vidare till Lyan, som i dag håller till i det gamla Skarphagshemmet.
Där har Maria bland mycket annat lärt sig att väva. Ute på balkongen ligger en matta som lyser glatt i orange.
– Och den här kudden då, vad tycker du om den då, undrar Maria och håller fram en stor blommig kudde, den har jag sytt.
Maria stormtrivs på Lyan, där det alltid är massor med roliga aktiviteter på gång; mycket hantverksmässigt pysslande, teater, sång och musik.
– Och när Maria får sjunga karaoke, då är hon i sitt esse, försäkrar Anette.
Maria jobbar på Lyan måndag till fredag, med ett undantag.
– Varannan tisdag städar jag. Då är jag hemma. Jag gillar att ha det städat och fint.
”Hem, ljuva hem” står det på en liten skylt som hänger på en vägg i hallen. Maria kunde inte ha sagt det bättre själv.