Paret har hittat en ny stig i livet för att hitta balans och ta till vara pÄ de smÄ sakerna som Àr viktiga.
Det var en helt vanlig tisdagskvÀll, i början av mars 2014, hos familjen Stenström. Kristian skulle egentligen varit pÄ jobbresa till UmeÄ. Eva, hans fru, skulle inte varit vid hans sida just den dÀr kvÀllen. NÀr paret satte sig i soffan hemma i SvÀrtinge för att se tv-serien "The Blacklist", visste de inte att deras gemensamma liv skulle förÀndras pÄ ett ögonblick och för alltid.
â Det började med en snarkning. Det var en utandning och sedan andades han inte in igen. Man hörde direkt att nĂ„got var fel. NĂ€r jag vĂ€nde mig mot honom hade lĂ€pparna redan hunnit bli blĂ„ och han var helt avdomnad.
â Mina första rĂ€dslor var sĂ„klart att han skulle dö men Ă€ven att vĂ„r dotter Clara skulle vakna och se det som hĂ€nde, sĂ€ger Eva med en otroligt allvarlig blick.
Det var inte svÄrt att inse allvaret sÄ jag började med hjÀrtlungrÀddning direkt, sÀger Eva Stenström.
â Samtidigt som jag hjĂ€lpte honom försökte jag nĂ„ min telefon. Jag ville inte slĂ€ppa honom. Till slut fick jag tag pĂ„ den men pĂ„ grund av allt adrenalin sĂ„ hade jag svĂ„rt att knappa in rĂ€tt nummer. NĂ€r jag vĂ€l kom fram till SOS Alarm fick jag prata med en underbar kvinna som sa till mig att sĂ€tta telefonen pĂ„ högtalare sĂ„ jag kunde fortsĂ€tta hjĂ€lpa honom till ambulansen kommit pĂ„ plats. Jag gjorde HLR i 18 minuter.
Kristian hade drabbats av ett hjÀrtstopp.
Kristian var nedsövd i ett, tvÄ dygn. Bilden Àr tagen dagen efter hjÀrtstoppet.
Redan innan vi slĂ„r oss ner runt köksbordet förklarar paret att det hĂ€r kommer bli en lite annorlunda intervju. Ăven om Kristians intelligens Ă€r helt intakt sĂ„ har han ibland svĂ„rt att hitta de rĂ€tta orden och formulera sig. Eva berĂ€ttar att hon kommer att fylla i hans svar nĂ€r det behövs.
â Vi Ă€r sĂ„ tajta sĂ„ vi har nog samma tankar och Ă„sikter om det mesta, sĂ€ger Eva.
Nu mÄr hans hjÀrta bra men syrebristen gav honom skador pÄ hans hjÀrna vilket begrÀnsar vardagen och allt mÄste planeras. Han klarar bara av att vara fokuserad korta stunder, han har svÄrt med spontan kommunikation, han glömmer lÀtt vad han ska göra och att dÄ behöva bli pÄmind av familjen Àr en tuff omstÀllning.
â Det lĂ„ter ju klyschigt men jag Ă€r van vid att vara en högpresterande person som kan lösa det mesta sjĂ€lv, sĂ„ det har varit tufft, sĂ€ger Kristian.
Dottern Clara var ofta och besökte sin pappa pÄ sjukhuset.
Under sjukhusetvistelsen levde familjen i en liten bubbla. Det var nÀr de kom hem som förÀndringen visade sig pÄ allvar.
â Kristian lĂ„g mest pĂ„ soffan. Han förstod inte nĂ€r han skulle duscha eller Ă€ta. Det var dĂ„ jag insĂ„g att han inte klarade sig sjĂ€lv och jag valde att vara hemma med honom nĂ„gra mĂ„nader. Det var inget vĂ„rden sa till mig att göra men insĂ„g att det var nĂ„got jag borde göra och jag tror inte att Kristian varit dĂ€r han Ă€r idag om jag tagit ett annorlunda beslut.
Innan hjÀrtstoppet var Kristian en arbetsmyra, social, stresstÄlig, tidsoptimist. Hans engagemang i dottern Clara har varit stort och han missade inte en uppvisning, vare sig det var dans, simning eller kör.
Kristian och Eva Stenström ser ljust pÄ framtiden Àven om den innebÀr ett hÄrt arbete.
De sju Är som passerat har varit en bergochdalbana. Och Àr fortfarande. Successiva framsteg blandat med att vÀnja sig med livet efter ett hjÀrtstopp.
â EfterĂ„t ville jag bara att allt skulle bli som vanligt igen. Det var svĂ„rt att inse att livet skulle bli annorlunda. Det Ă€r svĂ„rt att acceptera den förĂ€ndringen Ă€ven om jag sĂ„klart Ă€r glad att jag lever, berĂ€ttar Kristian.
Av de 10 000 mÀnniskor som drabbas av hjÀrtstopp Àr det uppskattningsvis bara 600 som överlever.
NÄgot som ligger paret varmt om hjÀrtat Àr att öka förstÄelsen om de hjÀrnskador som mÄnga drabbas av efter plötsligt hjÀrtstopp. De menar att stöd för drabbade, anhöriga och forskning Àr avgörande för framtida genombrott.
â Det finns ingen förklaring varför det hĂ€nde Kristian. Om forskningen gĂ„r framĂ„t sĂ„ kanske vi kan fĂ„ svar, eller sĂ„ fĂ„r vi det inte, men man kan hoppas, sĂ€ger Eva.
"Vi kommer att ha kul och leva pÄ vÄr nya stig i livet", sÀger Eva om familjens motto.
Paret har i stort sett bara lovord till den hjÀlp de fÄtt av sjukhuspersonal, myndigheter och alla som varit involverade i Kristians hÀlsa och familjens vÀlmÄende. Dock anser de att hans arbetstrÀning pÄbörjades alldeles för tidigt, redan efter sex mÄnader, och den fick avbrytas nÀr han inte var redo för det.
â DĂ„ bröt jag ihop totalt, min vĂ€rld rasade, berĂ€ttar Kristian.
â BĂ„de jag och Clara mĂ€rkte ganska fort att det inte fungerade. Allt kom ikapp. Han blev sĂ€mre. PersonlighetsförĂ€ndrad och likgiltig. Vi fick börja om igen.
Samtidigt som Kristian bröt ihop sÄ upplevde Eva en annan kÀnsla.
â Ăntligen, som jag hade vĂ€ntat pĂ„ de kĂ€nslorna. I samma stund som jag tröstade honom sĂ„ var det förlösande att han öppnade sig. Det lĂ„ter kanske hemskt, men det var viktigt. I dag Ă€r det konstaterat att Kristian Ă€r arbetsför till 25 procent.
Ett Är efter hÀndelsen. Familjen böjd vi in de som funnits för dem mest under första Äret, chill och grill i tvÄ timmar. NÄgra viktiga personer saknas dock.
Familjens liv Àr periodvis Àr extremt tufft sÄ de har lÀrt sig att omvÀrdera vad som egentligen Àr viktigt för dem.
â Vi har verkligen lĂ€rt oss att ta till vara pĂ„ de mindre sakerna i livet. En lördagslunch pĂ„ stan kan vara nĂ„got vi verkligen ser fram emot. SĂ„ som andra, och vi gjorde, tĂ€nker att det Ă€r nĂ„got man bara gör, det kan vi lĂ€ngta till i flera dagar innan.
Parets enda krav för den hÀr intervjun var att det inte skulle vara en "snyftartikel".
â Vi finner verkligen glĂ€djen i det vi faktiskt kan göra, Ă€ven om det Ă€r lite begrĂ€nsat ibland. Vi har fortfarande ofta vĂ€ldigt kul, sĂ€ger Kristian.
Eva fyller pÄ.
â Vi vill inte vara nĂ„gra offer. Vi har ett vĂ€ldigt bra liv och kommer hitta ljusglimtar sĂ„ ofta vi kan, det finns inget annat. Jag tĂ€nker ofta att vi gör nog mer Ă€n de flesta familjer, fast anpassat efter vĂ„ra förutsĂ€ttningar. Vi har roligt och tycker om vĂ„rat liv, det Ă€r jag sĂ€ker pĂ„.
â Vi lever för stunden och vĂ„r framtid, det kommer vi att fortsĂ€tta med. Vi kommer att ha kul och leva pĂ„ vĂ„r nya stig i livet, sĂ€ger Eva och ler stort.
Kristian och Evas liv förÀndrades pÄ ett ögonblick och för alltid.
Dagen efter intervjun har jag och Eva mejlkontakt inför fotograferingen.
Hon skrev sÄ hÀr:
"TÀnkte bara sÄ du fÄr ett perspektiv nu nÀr du vet hur kort tid han fokuserade och vi egentligen sÄgs. Kristian sov i princip hela eftermiddagen igÄr och pÄ kvÀllen hade han svÄrt att fÄ ihop vad han skulle göra och vilken ordning. Idag trött men jobbar pÄ halvfart. Blir en lugn helg för honom."
Trots att jag trÀffat Kristian dagen innan och hört familjens berÀttelse sÄ hade jag svÄrt att greppa hur starkt det pÄverkar honom. Det Àr en viktig lÀrdom. Vad man ser pÄ ytan Àr ofta inte hela sanningen.