Det är där bilden är tagen – i den värmländska vildmarken, en bit bortom allfartsvägarna – som Lisa Lindgren hämtar ny kraft och energi med jämna mellanrum. Ensam, med en yxa i näven och med en hög ved som ska klyvas. En prövande vardag och en stark kontrast till hennes nya liv som tillträdande vd för Norrköpings Visualisering AB, den publika delen inom Visualiseringscenter C.
– Får jag välja själv? Då tillbringar jag helst min dag långt ute i skogen. Vi har fritidshus i Värmland, i närheten av Branäs, och jag är här så mycket jag kan. Det kanske har med min bakgrund att göra. Som jag minns det var vi alltid på semester i fjällen när jag var liten och stod på ett par skidor, säger Lisa Lindgren när vi talas vid per telefon.
Kylan biter i kinderna i de värmländska storskogarna, berättar hon. Mörkret faller tidigt. Veden måste in. Veden hon hugger ska bli värme i nästa skede, men för Lisa Lindgren har även ordet "värme" en djupare betydelse.
– Så är det. Man kan säga att jag hittar värmen i kylan. Naturen och stillheten här uppe ger mig ny kraft. En sorts värme. Det låter kanske enkelt, men det är en viktig källa till återhämtning. Jag träffar ständigt en massa folk i jobbet och behöver varva med lite ensamhet och tystnad ibland. Väldigt rofyllt.
Rofyllt? Det låter mest slitigt med all ved.
– Ja, men det är också berikande. Att få ta i med kroppen.
Inom kort tillträder Lisa Lindgren som vd för Norrköpings Visualisering AB. Lämnar Västergötland för Östergötland och vill, säger hon, inspirera andra att upptäcka möjligheterna med "den unika verksamheten och närheten till centrets världsledande forskning". Uppladdningen sker, som sagt, på favoritplatsen där vägen tar slut och skogen tar vid.
Annars pratar vi mest handboll.
Redan som 15-åring hade nämligen Lisa Lindgren bestämt sig. Förr eller senare skulle hon vara med och ta SM-guld i handboll. En dröm och en passion på en och samma gång. Väl värd att kämpa för. Den 1 maj 2008 gick den djärva ambitionen i uppfyllelse i ett välfyllt Scandinavium när bittra konkurrenten Sävehof bändes ned med 31–24. Det blev, om man så vill, snarare senare än förr.
– Fjärde gången gillt. Efter tre knappa finalförluster. Två med uddamålet och en efter förlängning. För det mesta mot Sävehof. Det sved lika mycket varje gång. När vi äntligen vann betydde det förstås oroligt mycket. Äntligen.
Lisa Lindgren föddes och växte upp i Skara. Handbollen och drömmen fick henne att flytta den korta biten till andra sidan Billingen. Till Skövde som var bofast i elitserietoppen under en rad av år och spelade sex raka SM-finaler under åren 2005–2010.
Handbollen betydde mycket?
– Ja. Och den passion och dedikation som jag kände för handbollen när jag spelade bär jag fortfarande med mig på andra sätt i livet. Det är jag tacksam för. Handbollen formade mig också till en lagspelare. Erfarenheten har fått mig att inse värdet av att göra saker tillsammans. Även om man bygger ett lag på individens färdigheter och förmågor, måste man samtidigt göra varandra bra för att lyckas.
– Det är något som absolut är översättningsbart på arbetslivet.
Din roll i laget gav sällan rubrikerna?
– Nej, jag spelade mittsexa. Inne på linjen. En ständig kamp med mycket smällar som kanske inte alltid syntes. Charmen med handboll är att alla behöver vinna sin egen lilla kamp i kampen för att det ska gå bra för laget. Jag gjorde mitt för laget och sedan gjorde det inte mig något att en storskytt och stjärna som Linnea Torstensson hamnade i rampljuset.
– Det var förresten tack vare handbollen jag fick min första kontakt med Norrköping.
Berätta.
– Jag var med på Stadium Sports Camp i mitten av 1990-talet. Jättekul. Stort för oss från "slätta".
Och nu är du tillbaka i stan.
– Ja. Och jag ser fram emot att utveckla centrets unika miljö ytterligare. Efter tio års verksamhet är det rimligt att vi tar nästa steg. Vi vill ju ha fortsatt förtroende hos både finansiärer och allmänhet. Visualiseringscenter är redan i dag världsledande inom sitt område och jag hoppas att kunna vidga vårt uppdrag. Att vi får större exponering och ökad kännedom om vår existens hos allmänheten. Det ökar möjligheten till fortsatt tillväxt.