Sista gästen har lämnat matsalen. Då passar Christina på att ta en kopp kaffe i lugn och ro på verandan.
Artikeln om Christina Ringman är den tredje i serien När Norrköping vaknar. Hon arbetar deltid som frukostvärdinna på Borgs Villahotell och B&B. Hon ser till att matsalen är städad, framdukad och klar när hotellgästerna tittar in från klockan 07.00 och ett par timmar framåt. När serveringen stänger ser hon till att maten plockas tillbaka i kylskåpen igen, diskar och förbereder allt inför morgondagens frukost.
God morgon. Frukostvärdinnan Christina Ringman öppnar den lilla matsalen för hotellets gäster klockan 07.00. Jobbet passar henne utmärkt efter många tunga år inom hemtjänsten.
– Jag har en timme på mig när jag börjar på morgonen och det räcker. Men allt – från att värma bröd, lägga upp påläggen, koka ägg, brygga kaffe och fördela marmeladen i olika skålar till den kalla buffén – ska ju göras. Jag tycker jobbet är jätteroligt och får uppskattning för det jag gör.
Christina Ringman ser till att ingenting fattas på buffén.
Hon började arbeta inom hemtjänsten som 18-åring. Christina berättar att jobbet blev mer krävande med åren. Innan hon blev sjukskriven och senare arbetslös hade hon sex till åtta multisjuka brukare att besöka på dagarna. Stressen och kraven blev till slut för mycket. Inte minst när hemtjänstinsatserna mättes i tid samtidigt som de äldre blev sjukare och mer vårdkrävande. Därtill alla krav på dokumentation.
Delar av den kalla frukostbuffén.
– Energin försvann. Jag kände mig otillräcklig och hann ibland inte äta lunch. Kombinationen av stress, bristande uppbackning och dålig förståelse för min arbetssituation gjorde att jag brände ut mig. Tack och lov kom jag tillbaka till yrkeslivet. Jag har Arbetsförmedlingen i Norrköping och min kontaktperson att tacka för mycket. De såg till att ordna det här jobbet åt mig, säger Christina.
Christina Ringman dukar av efter en småbarnsfamilj.
Beskriv tillvaron när du gick arbetslös?
– För mig kändes som att jag under flera år förlorade lite av mitt värde och värdighet. Jag såg mig många gånger som meningslös. Jag hade inget jobb, och ingen frågade efter mig. I grunden är jag en positiv människa men jag mådde inte bra och var riktigt ledsen när jag gick utan arbete och inte var någonting. Samtidigt känner jag en tacksamhet mot hemtjänsten. Jag lärde mig mycket om livet i stort.
Använda bestick och assietter hamnar i diskmaskinen.
Hur mår du idag?
– Jag trivs som fisken i vattnet. Det finns en tacksamhet för det jag uträttar och ägarparet (Felicia och Jan-Olof Eriksson, NT:s anm) är toppen. Det kan vara mycket att göra här i köket också men jag löser det. Vi pratar om en helt annan stress jämfört med hemtjänsten.
Christina Ringman och Tarja Gustafsson från Arbetsförmedlingen skrattar åt ett roligt minne.