Håkan Hultkrantz där han trivs allra bäst, med Göta kanal inom räckhåll. Han har hunnit vara med om en hel del. "En natt hade en älgko ramlat ned i slussen", berättar han.
Det blåser en snål och ilsken vårvind i Göta kanals längdriktning. Det tycks inte bekomma Håkan Hultkrantz det minsta. Tvärtom, han ställer sig utan nämnvärd övertalning i utsatt läge på kanalbanken i höjd med slussen Duvkullen övre. Kisar mot solen och kan med blicken glittra ikapp med den gröna och lite oroliga vattenytan.
Det blir väl så, kan man ana, efter 46 år med och för Göta kanal.
I dag, fredag, går kanaltekniker Håkan Hultkrantz i pension och kanalen blir en profil fattigare.
– Den är mitt liv, säger han och låter ögat följa den mot nästa krök.
– Göta kanal är mitt stora intresse här i livet. Ja, förutom familjen förstås. Men jag samlar på mig allt som har med kanalen att göra. Tidningsurklipp, vykort och böcker. Det finns hur mycket som helst. Naturligtvis kommer jag att sakna den. Jag var ju ändå bara tio år när jag började hjälpa till i slussen i Söderköping.
Håkan Hultkrantz vid en av Duvkullens slussar. Här, vid den övre, jobbade och bodde han i slutet av 1970-talet.
Vi träffas vid Duvkullens sluss, den övre. Den nedre ligger några hundra meter närmare E 22 och Söderköping. Mötesplatsen är ingen slump. Under åren 1977–80 bodde Håkan Hultkrantz i slussvaktsbostaden samtidigt som han vaktade slussen. Då hade han redan varit anställd vid Göta kanalbolag ett par år. Han började 1975 som slussbiträde vid Duvkullen nedre.
– Jag har haft flera olika roller genom åren och alltid trivts på jobbet. Men nu känns det ändå rätt att sluta. På vintern är det kallt och blött och det blir allt svårare att klättra upp och ned i slussarna när de ska servas. Kroppen säger ifrån, konstaterar han.
– En del av slussportarna kunde vara jäkligt tunga när man ska manövrera dem för hand. Efter 200 år har även murarna satt sig och blivit sneda.
2007. Håkan skruvar upp luckan i botten av dockan, som gör att allt vatten rinner ur torrdockan på några timmar.
Håkan Hultkrantz pekar och visar hur slussportarna är konstruerade. Berättar att alla slussportar numera ska vara kopior av originalen från 1800-talet. De svetsade stålportarna, som en gång sågs som framtiden, byts undan för undan ut mot det ursprungliga idealet med gjutjärnsramar som kläs med rejäla plank.
– Nästa vinter ska en av portarna i Mem bytas ut, säger han.
2017. Håkan Hultkrantz och Joakim Fornander bygger slussportar.
Göta kanal är ett av Sveriges förnämligaste byggnadsverk. En sommarpärla som skär rakt igenom hela Sverige och som lockar besökare i massor. För att inte tala om båtfolket.
Att slussa kan vara stressigt, särskilt inför publik, och smeknamnet "Skilsmässodiket" är kanske inte enbart förtal. Även om kanalbeskyddaren Håkan Hultkrantz snabbt rycker till undsättning när begreppet kommer på tal.
– Det var bara någon gång på 1980-talet som en dam fick nog vid slussarna i Borenshult. När slussningen var klar tog hon sin väska, hoppade iland och gick bort till närmaste busshållplats. Då hade de varit osams ett bra tag, säger han.
Älgen var däremot lugnare.
– Också vid Borenshult. En natt hade en älgko ramlat ned i slussen. Jag kunde hjälpa räddningstjänsten att öppna slussarna en efter en tills älgen kunde ta sig upp på land igen. Jag hamnade i tidningen. De ritade av mig där jag stod och pekade på älgen. Fast de ritade en tjur för att man skulle se att det var en älg med riktiga horn.
"Göta kanal är mitt stora intresse i livet", säger Håkan.
Hans långa yrkesliv i kanalens tjänst är fullt av udda episoder. Kungabesök, minutschema för att slussa 26 stycken stridsbåt 90 från Motala till Mem och inspelning av filmklassikern "Göta kanal 2". Håkan Hultkrantz har att berätta och släpper inte kanalen så lätt.
– Kanske hoppar jag in och jobba extra som slussvakt i sommar, säger han.