"Jag hade absolut rekommenderat mina egna döttrar att vara med i den här studien om de hade varit gravida", säger Åsa Österberg, studieansvarig barnmorska på US.
Väntan på förlossningsdagen kan kännas lång och för vissa är den längre än vanligt. Att graviditeten gått över tiden kan vara en av anledningarna till att förlossningen behöver sättas igång.
När sjukvården behöver hjälpa till med igångsättning är det vanligast att kvinnan får läkemedel i tablettform. Det påbörjar processen och får livmoderhalsen att mjukna, en normal del av förloppet som kallas latensfasen.
– Ett till tre dygn kan det ta att få igång förlossningen för en förstföderska som blir igångsatt, säger Åsa Österberg, studieansvarig barnmorska, US.
Det är just latensfasen hos gravida som blir igångsatta som är föremål för studien "Option" som just nu pågår på förlossningsavdelningarna på US och Vrinnevisjukhuset. Den som behöver få sin förlossning igångsatt kan nu genomgå latensfasen hemma.
– Precis som förlossningar som startar spontant, då är man också hemma, säger barnmorskan Elice Hargius.
– Tiden de är hemma är inte den tid de behöver vård. När de väl behöver oss, så kommer de in, säger kollegan Ingebjörg Hompland, även hon barnmorska på US.
De som behöver få förlossningen igångsatt och väljer att medverka i studien får den första tabletten på plats på förlossningen. Efter kontroller så åker de sedan hem med fortsatt medicinering och väntar på att förlossningen ska komma igång.
– För många upplevs det som jobbigt att vara på sjukhus länge. Kanske har man också ett äldre barn hemma som man inte vill vara borta för länge ifrån, säger Ushani Mohapatra, studieansvarig läkare på Vrinnevisjukhuset.
– Hemma kan man leva sitt liv. Vila i sin säng, ta en promenad om man orkar, äta sin egen mat, ha sin egen toa och dusch. Se en serie om man vill. Hemmiljön ger lugn och ro, då frisätts oxytocin, säger Åsa Österberg, studieansvarig barnmorska, US.
"Tiden de är hemma är inte den tid de behöver vård. När de väl behöver oss, så kommer de in", säger barnmorskan Ingebjörg Hompland (till vänster i bild). Bredvid sitter barnmorskan Åsa Österberg.
Vilka är riskerna?
– Det är samma övervakning som på sjukhus. Vi gör ofta inte så mycket med kvinnorna under den här tiden, även om de är här på sjukhuset. Det är viktigt att det är säkert, säger Eric Hildebrand, studieansvarig överläkare US.
– Hade det visat på risker hade vi aldrig börjat med det här. Vi som jobbar med det här är trygga med metoden. Där är ingenting nytt, säger Åsa Österberg.
På Vrinnevisjukhuset har man påbörjat studien några veckor tidigare än på US och har därför hunnit med att förlösa några patienter enligt den nya modellen. Eftersom det är en randomiserad studie lottas det vilka som får gå hem och vilka som ska stanna kvar på sjukhuset under latensfasen.
– De som fick gå hem var väldigt nöjda och tacksamma, säger Ushani Mohapatra, studieansvarig läkare på Vrinnevisjukhuset.
"Det blir samma övervakning som på sjukhus. Vi gör ofta inte så mycket med kvinnorna under den här tiden. Det är viktigt att det är säkert", säger överläkaren Eric Hildebrand.
Kan ni ha förståelse för att patienter kan känna oro?
– Ja, men om man känner oro får man komma in för kontroll, säger Eric Hildebrand.
– Och man kan när som helst dra sig ur studien om man ångrar sig, säger Ingebjörg Hompland.
Förutom upplevelsen för patienter och personal är syftet att frigöra plats och resurser på förlossningen.
– Färre födande kommer att vara på plats, vilket innebär att en annan kvinna kan komma in och föda sitt barn medan någon är i latensfas hemma. Den som är hemma har ändå ett rum stående här i väntan på att det kommer igång. Det är som att de är hemma på permission, så man kan inte bli hänvisad någon annanstans för att det är fullt, säger Åsa Österberg.
"Studien handlar om att undersöka upplevelsen hos kvinnan och partnern och även personalens upplevelse. Det är ett sätt att främja det naturliga födandet", säger Eric Hildebrand, som är studieansvarig överläkare på US.