Fart och kontroll är Tonys liv på ett bräde
Det är mitten på 80-talet när Tony Hesse första gången åker skateboard på Plåtslagargatan i Hageby. Farten och känslan av kontroll lockar.
Foto: Ahl Matilda
I slutet av juli 2008 verkar allt klart med nya skateparken vid Himmelstalund. Kommunen har avsatt pengarna som krävs, ritningen är klar. Drygt 4 miljoner kronor ska bli till 1 000 kvadratmeter böljande betong. För Tony är det en dröm som går i uppfyllelse. Han vecklar upp en arkitektskissen som han har i en pärm. Mitt i parken sticker det upp en betongvägg med ett cirkelrunt hål. - Den kommer att synas från E 4. Det här med parken kommer att bli hur stort som helst, kanske större än Kolmården på somrarna. Men mest är det ju kul för ungdomarna som åker, säger Tony Hesse.Men det har varit en lång resa till nya betongparken. I skolan hade Tony svårt att koncentrera sig. Det blev skateboard i stället uppe vid Oxelbergen, vid lokstallarna eller, när det fanns möjlighet, i Stockholm på New Sport House. Snart började han och polarna hänga i en övergiven lada uppe vid Klockaretorpet. När kommunen hörde av sig och undrade om han ville hjälpa till att bygga en ramp på stan, fanns det bara en väg att gå. - Jag tyckte de skulle bygga den uppe vid ladan i stället, där vi ändå hängde. Så jag övertalade dem. Stadens "skate-lada"
Så blev det. På kvällarna skottade han och grabbarna bort jordgolvet på övervåningen så det gick att åka. Kommunen sköt till lite pengar och isolerade väggarna. Byggprogrammet på Ebersteinska hjälpte till. 1992 fick Tony en ALU-anställning och plötsligt hade Norrköping en "skate-lada", med ramper och street-åkning på övervåningen. På invigningen hade Millen Collin en av sina första spelningar på väg ut för att erövra världen. För Tony blev ALU-anställningen till en tjänst på föreningen Aktiv Ungdom.Efter tio år blev ladan tio år utbytt mot den skatehall i Ingelsta som Tony och Aktiv ungdom fortfarande driver. Det var Håkan Karlsson som ringde om rampen på stan den där gången för snart 20 år sedan. Han har varit delaktig från kommunens sida när det gäller utvecklingen av skateboardverksamheten. Och det skulle inte se ut som det gör här i stan om det inte vore för Tony Hesse.- Han kan ju verkligen skateboard. Han är envis, temperamentsfull och driver verkligen på de här frågorna så det händer saker. Det är mer att man får försöka hålla tillbaka honom ibland, säger den kommunale handläggaren Håkan Karlsson. Tony Hesse haltar in i Skatehallen med långt hår, stora svarta shorts, t-shirt och ont i knäet. Dryga 25 år av skateboardåkande har satt sina spår. Det och så sommarens ombyggnad av hallen. - Jag har väl legat på alla fyra och dragit i 20 000 skruvar de senaste veckorna, säger han. Men det är tatueringarna som drar mest uppmärksamhet till sig. Hur många? Tony börjar räkna - tolv kanske. Även tatueringarna är en del i Norrköpings skateboardhistoria. På vaden har Tony ett motiv som han gjorde till en bräda för det amerikanska skateboardmärket Platinum. Försäljningen av de brädorna och "sponsortatueringen" drog in 15 000 välbehövliga kronor till ungdomsverksamheten i skatehallen. Dödskallar på tapeten
Tonys hem är egentligen en helt vanlig villa strax utanför stan - en ljusgul sommaridyll. Fast hundkojan på baksidan ska rivas för att ge plats åt en ramp och i arbetsrummet är det dödskallar på fondtapeten, mattan, gardinerna och på brädorna på väggen. Här sitter han och designar de brädor som hänger på rad längs väggen. "You fucking need me" står det på en, "Tony Hesse is back" på en annan, prydd av skräckikonen Freddy Krueger. - Många trodde jag var kaxig med "You fucking need me"-brädan, men det handlade om en tjej som lämnat mig för många år sedan. Jag tyckte inte hon fattade att hon behövde mig. Samma sak med Freddy Krueger-brädan; då var jag tillbaka igen, mådde bra efter att ha haft det jobbigt en tid.Skateboarden nummer ett
På brädorna sammanfattas Tony Hesses liv. Och en sak går igenom. Skateboarden har varit nummer ett - andra saker har kommit i andra hand. - Visst är det så. Jag har jobbat jämnt. Min dotter tycker det är kul att vara i hallen och hjälpa till ibland, men hon tycker också att det är för mycket. Skate och jobb och jobb. Men jag har blivit bättre det senaste året.Vi går ut till boden på baksidan. Han hämtar två brädor och börjar berätta. Fem minuter senare är gräsmattan fylld med klassiska brädor - och anekdoter. "Det här är Perraltas första bräda för G&S - det är faktisk ett kristet märke från början". "Det här är en Shogo Kubos Dogtown-bräda i mint condition, den skulle många samlare betala mycket för". Och inne i huset finns kartongerna med samlingen av skate-klistermärken och skate-magasin; Tony köpte alltid två tidningar - en att läsa och en att spara. Missade chansen
- Är det öppet i replokalen som vanligt?Vi sitter och pratar på Broadway Express. Det är andra gången någon bryter in. Tony Hesse är ett välbekant ansikte i Norrköping. - Det är okej. Man ser ju själv att det betyder mycket för ungarna nere i hallen, och det är faktiskt kul när folk berättar att man gör något bra. Ett liv ägnat åt skateboard. Ingen ånger - ett vanligt Svenssonjobb var - och är - inget alternativ. Men en sak ångrar han. Att han inte tog chansen att åka till USA när han var kring 20 år. - Jag hade chansen, men var för feg. Nästan alla som åkte härifrån blev ju proffs på något sätt. Så det är klart . Men det är ju som man säger:"man ska inte ångra det man gjort, bara det man inte gjort", och fan vad jag ångrar att jag inte åkte till USA. Framtidsdrömmarna är mer lågmälda.- Det är väl att få fortsätta hålla på med det här; fortsätta arbeta med skateboard och ungdomarna, utveckla nya skateparken. Jag är 43 nu så i 20 år till åtminstone.
Så jobbar vi med nyheter