Solen strålar och det gör även Elin Preiby när NT besöker henne på hennes födelsedag. Släktingarna står på kö för att få gratulera 100-åringen.
- Det är så roligt att träffa alla, man skulle vilja bjuda så många, säger hon och tittar fascinerat på hur många som faktiskt får plats i hennes lilla rum på Storgården.
Hon har hunnit med två sekel och har levt ett innehållsrikt liv med ett stort engagemang på Hemgården i Norrköping. Några av vännerna som är på besök har hon träffat just där. En av dem är Ruth Carlsson som berättar varmt om Elins arbete på Hemgården vars uppgift var att låta arbetarfamiljer delta
i kulturella och sociala aktiviteter.
- På Hemgården ägnade sig Elin åt barn och hade bland annat hand om en flickgrupp som hon pysslade med inför påsk, jul och liknande, berättar Ruth Carlsson. Och så sjöng hon mycket.
Träffar Gunnar
Sedan 1935 ligger Hemgården i Norrköping på Saltängsgatan 7, vid Strömmen. Alla hemgårdare har samma emblem runt halsen, ett solliknande smycke i guld, som symboliserar människor som håller varandra i händerna. Smycket är designat av Elins man Gunnar.
Elin träffade sin man strax efter att hon lämnat gården Kasteberg för att jobba i Göteborg inom restaurangbranschen. Därefter bar det av till Stockholm där dottern Birgitta föddes. Sedan fick Gunnar jobb i Norrköping på litografen där han var tecknare. De slog sig ned i Hageby och har blivit kvar där sedan dess. Men sedan Gunnar dog 1991 har Elin fått klara sig på egen hand. Det gick bra fram till hon var 95 år. En mattkant satte stopp för självhushållet. I fallet ådrog Elin sig en höftskada och sedan tre år bor hon på Storgården som hon trivs bra på.
- Hon skötte sig helt utan hemtjänst, betonar dottern Birgitta Sköld som styr upp kalaset.
Favoritminnen
Med ett så långt och innehållsrikt liv undrar man ju förstås om det är särskilda minnen som dyker upp då och då.
- Mina hästar, åh, vad jag tyckte om dem, säger Elin och lyser upp. De hette Lisa, Munter, Potte och.... vad hette den fjärde nu igen...?
Elin älskade att pyssla om familjens arbetarhästar. En och annan ridtur blev det också.
Har du något må-bra-tips för att bli 100 år?
- Jag är van att arbeta mycket, hålla i gång och jag har alltid promenerat mycket.
En hel del promenader blev det i blåbärsriset vid sommarnöjet i Kolmårdsskogarna utanför Åby. Makarna Preiby hyrde det av Holmen. Men när företaget ville hyra ut fritidshuset till jägare fick paret i stället upp ögonen för Sommargården, Hemgårdens sommarställe för aktiviteter som ligger intill sjön Glan. Och snart började Elin arbeta som värdinna där.
Plötsligt kommer ytterligare en gäst in och lämnar en stor bukett gladioler, en av Elins favoritblommor.
- Åh, vad vackra, var ska jag göra av alla blommor?
De ställs på bordet där kaffet står uppdukat. Det är dags för 100-årskalas.