Elsie Höök har alltid varit äventyrslysten

Säger Elsie Höök i en bisats. Hon har just berättat om när hon 1997 arbetade med Ingmar Bergman i tv-pjäsen Larmar och gör sig till. Hon fick vad många förgäves drömt om, audiens hos Den Store.-Han var jättetrevlig, faktiskt.Bli nu inte förvånade om Elsie Höök säger ja till den där reklamkillen som ringde. Som 80-åring är hon minst lika äventyrslysten och arbetssugen som när hon med sorg i hjärtat gick i pension från Östgötateatern för 15 år sedan.-När jag sitter i salongen blir jag alldeles tokig. Jag vill så gärna stå på scenen.Två stroke och en hjärtinfarkt följd av en bypassoperation, gjorde henne ett tag mera betänksam, hon vill inte sätta någon annan på pottkanten, tänk om hon skulle bli sjuk där hon stod på scenen? Nu känner hon att hon nog skulle fixa det mesta, med ett undantag.-Jag sjunger inte längre, jag tycker inte att jag ska göra det, det finns de som gör det så mycket bättre, säger sopranen.Vi möts i Gubbens trädgård, en av hennes absoluta favoritplatser i den stad som hon återvände till för fem år. Här är hon nöjd stamgäst hos Susanne Andersson. De lärde känna varandra redan 1984 på Östgötateatern.-Elsie, hon är sig precis lik från då, med sitt röda hår, försäkrar Susanne som bjuder på kaffe med saltängsbulle.Ja, här känner sig Elsie precis som hemma. Vilket också kan förklaras med att hon sitter på sin egen stol, en av många saker hon skänkt hit. Det skedde en viss utrensning vid senaste flytten, den som gick till "Falukorven" i Hageby, där hon stortrivs på fjärde våningen. Frisk luft, fågelkvitter, himmelsvid utsikt - för att inte tala om solnedgångarna!Flykt i panik
När hon lämnade Östgötateatern beskriver hon det närmast som en flykt i panik. Hon bosatte sig på Höstsol i Stockholm, Teaterförbundets lägenheter för personer med ett dramatiskt förflutet. Men vad skulle hon där att göra?-Usch! Att gå i pension var det värsta jag visste! Jag tog det som en degradering. Jag ville bort från stan! (läs Norrköping).Då hade hon ändå dröjt sig kvar så länge det bara gick. Det blev 23 år och 53 olika roller på Östgötateatern, dit hon kom 1968 och fick sin första roll som hushållerskan i musikalen Mannen från La Mancha.Vid det laget var hon en 41-årig skådespelerska med gedigen erfarenhet, tillika ensamstående mor till två små barn, sexårige Anders och tvååriga Monica. Somrarna ägnade hon åt barnen, vår- och höstsäsong var hon hängiven teatern, repeterade på dagarna och spelade på kvällarna. Det höll i åtta år, sen gick hon in i väggen.- Man sov inte, hade texter i huvudet hela tiden, jag kan jobba tills jag stupar.Drömyrke
Efter ett nödvändigt uppehåll återvände hon till det yrke hon drömt om ända sedan hon var en liten flicka. Hon hann att pröva åtskilliga roller innan hon på allvar tog sig an teatern. Den allra första var som fosterbarn. Hon var åtta år när hon flyttade från sin fostermor i Tumba till en moster i Eskilstuna. -Alla blev väldigt förvånade, för det var ingen i släkten som visste att jag fanns. Men för Elsies skull gifte sig hennes biologiska föräldrar några år senare och gav henne ett hem i Stockholm när hon var 13. Direkt efter den sjuåriga flickskolan blev hon kontorist, men runt hörnet väntade världen. På en dansbana mötte hon telegrafisten Sigvard som kom dit på motorcykel, "väldigt spännande". 21 år gammal kunde hon titulera sig fru Ståhlberg och följde glatt med sin man ombord på oljetankern Arabian Queen. De lastade i Persiska viken, gick till hamnar som Hongkong, Filippinerna, Manilla och Kapstaden.Jungman
Hon började som salongsuppasserska, men blev snart nog jungman. Minns hur hon satt på planka utanför relingen och knackade rost medan hajarna simmade i havet därnere. Hon ser förtjust ut vid blotta tanken.-Jag har alltid varit så där äventyrslysten av mig.Och glad i att dansa och sjunga. Det stod inte på förrän hon såg till att där byggdes en teaterscen i båtens för, som gjord för att spela revy. Hon visar ett tidigt pressklipp om föreställningarna ombord, där rubriken talar om "Blond glamourgirl" - det var hon det.Åter i land återvände hon som nyskild till kontorsarbetet, det var ett sätt att finansiera kvällsstudierna, först på Hasse Funcks Operettskola och sedan på Stockholms teaterskola. Samtidigt passade hon på att mannekänga lite innan det bar österut.Favoritroller
Ragnar Thell var chef på Vasa teater i Finland och där arbetade Elsie i fem år, följt av fyra år vid Lilla teatern i Helsingfors. Hon lärde känna Ernst Günther, som senare blev skådespelare och regissör vid Östgötateatern. Därifrån fick hon en vacker dag en hälsning.-Han skickade ett kort till mig, där stod "Kom hit, för h-e!"Elsie var inte sen att lyda uppmaningen. Den ena favoritrollen följde på den andra. Inte så konstigt, kanske:-Jag har alltid tyckt om dem jag gestaltat. Jag tycker allting är roligt, säger hon och förklarar att det därmed inte varit så lätt. Tvärtom, teater är ett hårt arbete.Självklart har hon skaffat sig sina favoriter genom åren. Som Fräuleien Schneider i Cabaret, en roll hon spelat inte bara en utan två gånger, senast hos Robin Carlsson i Skövde. Och hon talar gärna om Hummern, en 45 minuter lång monolog, i regi av Kerstin Svedberg, en lika kär vän som kollega."Sugen igen"
Och så har vi ju Knäckebröd med hovmästarsås, skriven av Norrköpingssonen Magnus Nilsson med en skräddarsydd roll för Elsie Höök. Ja, många roller har det varit och hon kan räkna dem alla. Hon har skrivit ner alla roller hon haft. Den listan har blivit längre under åren som pensionär. Som 69-åring var hon med i My Fair Lady på Oscars i Stockholm, följt av åtskilliga reklamfilmer.Och mycket vill ha mer.-Ett tag tänkte jag att "nu räcker det", men nu är jag sugen igen.

Elsie Höök har alltid varit äventyrslysten

- Förresten ringde det en kille häromdagen och ville ha med mig i en reklamfilm.