Att vara clown är mer än att bara snubbla framför publik. Åsa Forsberg är professionell clown och skådespelare och ser sin profession – clowneriet – som en hel värld.
– Clowneri är internationellt. Det behövs inga språk. Alla förstår ett skratt.
Under hela sommaren har Åsa varit på turné med clownteatern ”Vilket väder!” i stora delar av Sverige och även i Luxemburg. ”Vilket väder!” är en clownföreställning där kroppsspråk får tala.
– Idén kom till förra våren tillsamman med mig och min medclown Ola Cítron. Vi ville att pjäsen skulle spelas utomhus och handla om väder. Sedan vet vi på ett ungefär vad som ska hända, men vi måste hela tiden lyssna på publiken och anpassa oss. Det kan vara bra att ha en idé, men det är än mer nödvändigt att kunna släppa den och bara köra. Under hela pjäsen använder vi endast två ord; vilket - väder. Allt annat är kroppsspråk.
Att lyssna till publiken är viktigt menar Åsa Forsberg.
– Man måste våga visa sig sårbar. Det är det som jag gilla med att vara clown – det mänskliga. Idag handlar så mycket om se hur duktiga alla är. Då kan det vara skönt med någon som inte är lika bra. Clowner försöker igen och igen, men kanske inte lyckas. Det är befriande att visa det sårbara. Vi når dessutom ut till alla barn när vi åker ut till skolor, förskolor, parker och sätter upp sommarteatrar. Även de, vars föräldrar inte tar sina barn till teatern, får chansen att ser våra föreställningar.
Åsa Forsberg visste ända sedan barnsben att hon ville syssla med skådespeleri.
– Jag har alltid tänkt att jag skulle bli skådespelare, alltsedan jag var jätteliten. Men den första rena clownföreställningen gjorde jag först 1999 och hette ”I väntan på tåget”.
Åsa Forsberg utbildade sig 1985 vid ”The school of mime theatre ” i Köpenhamn där de fokuserade på Grotowskiträning – att skådespelaren är det dominerande och inte dekoren eller ljuset.
– Det var en allsidig utbildning med både fysisk teater och mimik. Fantastisk och kompletterande.
Direkt efter utbildningen 1986 var hon med och startade teatergruppen Teater Ikaros, för att 1997 starta Teater Fenix tillsammans med clownkollegan Martin Öster. Martin och Åsa spelar fortfarande en föreställning ihop, men teatern är det idag Åsa och producenten Linda Moberg som driver.
– Teater är något man gör ihop. Det bygger på att alla är seriösa och vill åt samma håll
Idag är Åsa Forsberg både skådespelar och clown, och av clownteater det blir bara mer och mer för hennes del. Hon tycker nämligen att det är stor skillnad mellan att vara skådespelare och clown.
– Som skådis är du en roll, du läser in dina repliker och spelar att du är något annat någon annanstans. Som clown är man mer här och nu. Det är svårt att prata om det eftersom det är så praktiskt – men man är liksom där i nuet. Det finns en annan slags överenskommelse mellan publik och clown. Händer det något i publiken tar man in det i stället för att låtsas som om det aldrig har hänt.
Åsa är inte bara clown och skådespelare på Teater Fenix. Hon är även sjukhusclown sedan 2011 i Östergötlands Sjukhusclowner och vikarierande clown i Clownronden i Skåne.
– Det är viktigt och känns mycket angeläget. Det finns ett samspel mellan barnen och clownerna, och även mellan oss clowner för att anpassa oss till de vi träffar. Vi möter många barn, en del som har varit sjuka i flera år. Då kan clownen bli en kompis som barnen känner igen och kanske vill ha med under svåra undersökningar. Det är verkligen en förmån att få vara nära i sådana svåra situationer.
Åsa och hennes kollegor som är verksamma sjukhusclowner är sparsamt sminkade i och med att de har en mer intim kontakt med barnen på sjukhusen. Något som dock alltid sitter på är den röda näsan. Åsa menar att clownnäsan är en slags laddning - en laddning som är lätt att sätta på och ta av.
– Den röda näsan är så viktig. Den signalerar att nu kommer något annat som är en paus i sjukdomen. Clownerna kan vara en tillfällig rast från det tunga, och vänder sig till friska.
I höst ska Åsa ut på turné med ”Vilket väder!” igen. Första oktober kommer de till Sagateatern i Linköping med föreställningen. Hon ska även på clownvidareutbildningen "Clown throught mask" för Sue Morrison på Ibiza senare i år.
Där den röda näsan är det enda måstet och där större utrymme för improvisation finns känner sig Åsa hemma. Och även när lösnäsan åker av identifierar hon sig som clown.
– Det finns alltid en clown i alla – och clowneri är mycket djup och ytterst fånigt.