När vi ses är de i färd med att spela in det fjärde avsnittet.
– Det ska handla om vad vi har på vår bucket-list (saker man ska bocka av innan man dör, red anmärkning). Spela in podcasten i en luftballong och att göra ett avsnitt samtidigt som vi springer ett lopp för välgörenhet är två av dem, säger Emelie Ruukel.
De tre första avsnitten har varit lite av en uppvärmning så lyssnarna ska lära känna dem. Men deras erfarenheter kring cancer kommer givetvis vara viktiga samtalsämnen framöver. Planen är att de ska bjuda in gäster ibland och att även ämnen utöver cancer kommer avhandlas.
– Vi gör podden för att dela med oss av våra erfarenheter och sprida den kunskap vi har. Det kommer variera mellan jobbiga och roliga teman, säger Ida Glasberg.
Emelie Ruukel och Ida Glasberg träffades i Malmö 2016, på en festival som föreningen Ung cancer arrangerar. Föreningen är en ideell medlemsorganisation som finns till för att stötta människor mellan sexton och trettio år, som lever med eller nära cancer. Ida var där för att hennes pappa var drabbad av en obotlig cancer medan Emelie själv är drabbad av sjukdomen.
– Det började när jag var tio år. Jag hade fått en böld vid höger tinning. Sen vaknade jag en lördags- eller söndagsmorgon med huvudvärk och samtidigt som jag pratade med mamma blev jag ansiktsförlamad, berättar Emelie Ruukel.
Det blev akutsjukvård och på sjukhuset konstaterades att hon var drabbad av leukemi. Emelie behandlades och blev cancerfri för att ett år senare återigen bli sjuk. Då fick hon benmärgstransplantation på Huddinge sjukhus och var fri från cancer i två och ett halvt år.
– Sen var jag fri från sjukdomen vartannat år fram till 2010 då den satte sig på ländryggen och jag blev förlamad i benen. Pappa fick bära mig och jag fick lära mig att krypa och gå igen.
Emelie kommer aldrig att bli frisk, men i dag är sjukdomen under kontroll och hon får ingen behandling just nu.
Kan du bli gammal?– Ja, det är möjligt. Läkarna på hematologen har inte sagt något annat. Det kan vara så att jag aldrig mer behöver någon behandling men troligtvis kommer jag att behöva det.
Emelie ville först inte gå med i föreningen Ung cancer för hon var rädd att folk skulle tycka synd om henne.
– Jag ville inte bara vara tjejen med cancer. Jag ville vara Emelie också. Sjukdomen får inte bli ens hela identitet. Den kan få vara mitt mellannamn men inte mitt förnamn.
Ida Glasbergs historia är en annan. När hennes pappa drabbades av malignt melanom (en typ av hudcancer) gick hon med i Ung cancer.
– Jag var orolig dygnet runt när pappa var sjuk. Så det var skönt att träffa andra som var anhöriga till drabbade, även om det var jobbigt att möta sjuka människor som jag upplevde hade det mycket värre än jag på träffarna, säger Ida.
Hon berättar att hennes pappa var hela hennes värld de två sista åren, och när hans tillstånd försämrades tog hon ledigt från sitt jobb och blev anhörigvårdare de sista två månaderna av hans liv.
– Känslan var inte att jag tog hand om honom, det var mer som att vi bara umgicks. Vi blev kompisar som hängde och kollade på filmer och serier.
Emelie och Ida tror att anledningen till att de snabbt blev goda vänner beror på att de på flera sätt befinner sig i samma fas i livet och att de sympatiserar med varandra utan att tycka synd om. Båda har haft livet på paus en del och delar många erfarenheter. I dag är båda studerande. Ida läser till socionom och Emelie pluggar en förberedande kurs på Sommenbygdens folkhögskola för att kunna förverkliga drömmen att bli kriminalvårdare eller polis.
– Vi är lika men tycker inte alltid lika, vi kompletterar varandra, säger Ida.
Från början var det inte tänkt att det skulle bli en podd utan Emelie hade tänkt att starta en Youtubekanal där hon ville prata med olika gäster om cancer. När hon frågade Ida om hon ville vara med föreslog hon att de skulle starta en podd i stället och på den vägen är det.
– Vi vill dela med oss av våra erfarenheter och peppa andra med att det inte behöver vara kört efter en eller två diagnoser, säger Emelie.
På frågan om det finns något som kommer vara svårt att prata om i podden svarar Emilie:
– Jag tror att det kommer bli svårt för mig att med ord förklara hur mycket min mamma, pappa och storebror har betytt för mig när jag varit sjuk.