Astrid Andersson är namnet som dyker upp då och då på sportsidorna när hon vunnit ett veteranmästerskap i något hörn av världen. Och vinner gör hon nästan alltid.
Har man sett henne vesslesnabbt rinna fram
i blåbärsriset, sega sej uppför branterna och plaska fram i kärren blir hennes ålderstal ännu mer overkligt.
Ännu ett VM
Så har hennes livsstil varit i 70 år och hon tänker fortsätta. Ser säkert inget slut på sin skogslöpning. Avslöjar att nästa sommar sticker hon till Tyskland för att springa ett nytt veteran-VM. Vilket i ordningen har hon själv tappat räkningen på, men vi vet att det är tio stycken.
Det måste vara nästan lika många som VM-medaljerna hemma på prisbordet. För hon åker väl aldrig hem från ett VM utan en medalj? Tävlat har hon gjort runt hela världsklotet. VM-guldet som hon hämtade hem från mästerskapen i Australien hör förstås till de mest spektakulära.
Men erkänner att hon på ålders höst fått problem. Nej, nej, inga ålderdomskrämpor. Sådant kan hon inte ens stava till. Hon har inte längre några medtävlare. Illa nog. Alla hennes kompisar är borta eller har slutat.
Det började tunnas ut
i leden redan i 85-årsklassen.
En timme om dagen
När man hunnit så här långt i presentationen blir den naturliga frågan: Hur har hon kunnat bevara sin spänst? Vilken livsstil
leder till sådan superhälsa?
En timmes daglig promenad är hennes enkla recept. Det ger kondition så man kan klara orienteringsbanor på några kilometer som en 90-åring brukar ha.
Men man måste också vara någorlunda klar
i knoppen för att också hitta orienteringskontrollerna. Då är ett par eftermiddagars tävlingsbridge i veckan hennes receptet. Då har hjärnan också fått sin motion.
Rattat långtradare
Men vi kan också avslöja en av hennes ungdoms stora kärlekar. Har varit aktiv bilkårist och rattat långtradare med en yrkeschaffis säkerhet. Att sticka iväg med en husvagn på kroken hörde också till den tidens stora fröjder när hennes kära Börje levde.
Så här på ålderns höst har man också rätt att drömma bakåt så där en 70 år. Redan då var hon i farten.
En drivande kraft för att väcka orienteringsintresset bland stans tjejer, för så långt hade orientering varit en typisk manlig idrott.
Var med om att bilda Norrköpings orienteringsflickor, en unik specialklubb på den tiden. Man hann till och med bli svenska mästare i budkavle som det hette då, innan de lovande tjejerna sögs upp av de etablerade orienteringsklubbarna.
Klubbens ansikte
På så sätt hamnade Astrid Andersson i Nais och har med åren blivit klubbens ansikte i internationella sammanhang. Där får Astrid Andersson alltid sitta på främsta raden när det drar ihop sig till en glimrande prisfest.
Amabassadör
Överst på prispallen tronar hon sedan i prydlig Nais-dress och får motta jublet från deltagare från ett 40-tal nationer. Både Norrköpings AIS och Sweden hörs eka bland trädstammarna. En 90-årig ambassadör för sin klubb och sin stad - slå det den som kan!
Och säkert får hon spela den rollen igen en julidag sommaren 2012. I vilda Harz-bergen i Tyskland. Nytt veteran-VM. Och 90-åriga Astrid känner inga krämpor. Lika sugen på nya utmaningar.
- Det enda jag saknar är en kompis att åka med, förklarar världsmästarinnan.