Riksorganisationen bildades i mars 1942, mitt under brinnande världskrig. Pensionärsföreningar hade funnits tidigare. Grängesberg hävdar att de var först med sitt startår 1936. Sex år senare bildades Sveriges Folkpensionärers Riksorganisation, som det hette då. Namnet PRO kom 1965.
Norrköping var inte långt efter. Den 16 juni samlades 300 pensionärer och bildade Folkpensionärernas förening i Norrköping. Vid mötet antecknades 64 personer som medlemmar.
1942 gällde fortfarande pensionsreglerna från 1913 som gav rätt till ålderspension vid 67. Medellivslängden för kvinnor var då 60 år och för män 57 år.
De sociala orättvisorna, den politiska rättslösheten och fattigdomen var stor. Den nya organisationen skulle under de kommande decennierna kraftigt förbättra livsvillkoren för de äldre.
– Boendet i Norrköping var bedrövligt på 40-50-talet, men kommunen var lyhörd för våra krav, säger Kenneth Dahlin, tidigare ordförande i PRO City.
Även i dag slåss man för pensionärernas rätt och har några gånger per år möten med Norrköpings kommuns pensionärsråd. Boende, vård och omsorg, kommunikationer med mera är viktiga frågor i dag.
– Det var större misär och större frågor förr. I dag har pensionärerna det riktigt bra, säger Kenneth Dahlin.
Vi träffar honom tillsammans med nuvarande ordföranden i PRO City, Maud Nygaard och samorganisationens ordförande Verner Bilde.
Fram till början på 1960-talet och kommunsammanslagningen fanns det bara en pensionärsförening i Norrköping med 3 000 medlemmar. I dag är de fördelade på 16 föreningar i kommunen med totalt 4700 medlemmar.
Givetvis har aktiviteterna förändrat genom åren i takt med att de äldre blir allt mer aktiva. Maud Nygaard berättar att PRO City i dag har 17 olika aktiviteter.
– Vår huvuduppgift är att skapa en livskvalité genom att aktivera kropp och knopp, säger hon.
Har 40- och 50-talisternas intåg i pensionsåldern inneburit någon förändring av verksamheten?
– Vi trodde att de skulle komma med andra krav, som golf och fler utlandsresor, men nej, säger Maud Nygaard.
– Men de har fört med sig ett större tekniskt kunnande och musiken har förändrats något. Abba har kommit in i PRO, säger Kenneth Dahlin.
Det klassiska kaffet och samvaron är fortfarande det viktigaste. Det går inte att ändra på, säger de tre samfällt.
– Vid varje träff vi har är kaffet en självklar del, säger Maud Nygaard.
Däremot är det inte självklart att 40-talisterna går med i PRO. "Nej, jag har inte tid" eller "Nej, så gammal är jag inte" kan vara några argument.
– När jag blev 63 var det något helt naturligt att gå med i PRO, säger Maud Nygaard, i dag 71 år.
– Jag brukar säga, gå med nu när du orkar, säger Kenneth Dahlin, 77.
På de senaste sex–sju åren har föreningen minskat från 850 medlemmar till drygt 600.
Få en egen lokal, vårda de nuvarande medlemmarna och värva nya är de största framtidsuppgifterna för PRO City.
Även på riksnivå är målet det samma.
– Att bara erbjuda kaffe och underhållning räcker inte. Därför erbjuder i dag många av våra föreningar både pubaftnar och rockkörer, säger Christina Tallberg, ordförande i PRO Riks.
Vilken är PRO:s viktigaste uppgift?
– Att göra skillnad i pensionärers liv. Vi vill vara den självklara sociala mötesplatsen för pensionärer i Sverige. Men vi ska också vara den självklara rösten för pensionärerna i samhällsdebatten, säger Christina Tallberg.
Fotnot: Pensionär kommer från ordet pension, där pensio är latin för betalning.