Sune Bergren har slutat sina dagar. Han kom till Valdemarsvik och till dåvarande realskolan, som adjunkt i mitten av 1960-talet. Tillsammans med andra nyutbildade lyfte han onekligen kvaliteten i undervisningen. Sunes ämnen var engelska och svenska och otaliga är de som prisat hans förmåga att ge grundkunskaper i grammatik. Sune var högt respekterad bland elever, föräldrar och kollegor.
Han såg varje elev som individ och människa, deras kvaliteter, förmågor eller tillkortakommanden. Kort sagt han brydde sig. För oss kollegor var han den vars åsikter man gärna efterfrågade, oavsett det rörde elevfrågor, skolledningen eller den beramade lockouten i slutet av 1980-talet.
Sune och jag var under några år klassföreståndare ihop, Vi hade samma grundsyn i det mesta som gällde undervisning och elever. När det blev dags för föräldramöten förlade vi dem till elevernas hembygd, något som uppskattades. I Sunes gamla Amazon åkte vi till exempel en regnig kväll till Gärdsnäs där man var församlade hemma hos en familj. Filosofin var enkel. Bättre att vi åkte ut än att var och en skulle ta sig till skolan, något som jag sedan praktiserade i många år när vi inte längre fick jobba ihop som klassföreståndare. Miljötänkande redan då alltså!
Sune gillade fester. Han var mycket drivande i skolans festkommitté som ordnade Valborgsbaluns ute på Grännäs. Efter middag med dans (Sune älskade att dansa), vinglade vi hem frampå morgonkvisten med Sune krampaktigt hållande i kassalådan.....
Sune var länge en engagerad ordförande i vår bostadsrättsförening, ett uppdrag som inte alltid var så lätt. Här gällde det att hantera många viljor och att ha ekonomiskt sinne för vad som var rimligt.
Att Sune var en seriös yrkesman var otvivelaktigt. Han förberedde sina lektioner ett par timmar varje kväll på skolan, söndag till torsdag. Hur många gör det idag?
När sedan sommarlovet kom var det total avkoppling med familj och deras älskade segelbåt som gällde. Man seglade till Öland och Gotland, från Kalmar och Västerviks skärgårdar, upp till Stockholm och norra Uppland, till Åland och Helsingfors. Men mestadels i vår hemmaskärgård förstås. På havet hittade han inspiration till ett nytt arbetsår på Vammarskolan, ett arbete han sedan pensionerade sig ifrån 1996.
Nu minns vi Sune som en trofast kollega och kamrat. Vila i frid!