Vår vän Ove Moberg har hastigt lämnat oss, släkt och vänner samt kärleken och sambon Gerd.
Ove skulle bara lämna huset ett par minuter men kom aldrig tillbaka. Det var hjärtat som slutade fungera. 1972 flyttade undertecknad med familj upp till en då avfolkad bygd efter Gamla Stockholmsvägen utanför Åby och en av de närmaste grannarna som var bosatt fyra kilometer från oss var Ove.
Vi skulle rensa området från gammal taggtråd som låg i markerna så att de vilda djuren inte skulle skadas och Ove tillsammans med sin fosterbror Sören, var de första att hjälpa till.
Efter hand arbetade vi sedan med att få Gamla Stockholmsvägen asfalterad och då var Ove en av de drivande krafterna med att bistå med matematiska uträkningar.
Då Ove föddes var familjen med två äldre bröder bosatta i Norrköping men då Ove bara var två månader gammal så dog hans mamma och fadern hade inga möjligheter att ensam sköta jobb och familj, så Ove lämnades på barnhem. Vid tre års ålder fick han ett kärleksfullt hem i Gropstugan hos Inga och Helge Westerholm med sonen Sören som var tio år äldre.
Då Ingas bror ”Kalle Pipa” dog, fick Ove överta hans hus som Ove restaurerade och moderniserade, hela tiden med ett miljötänkande sinnelag och han var tidigt ute med att installera solceller. Ove var en skogens man och arbetade större delen av sitt liv på Holmen som förman och planerare och var bland annat med om att taxera hela Holmens skogsinnehav i mitten av 90-talet och Ove var alltid noggrann i sitt arbete, vilket uppskattades mycket.
Som fritidsintresse odlade Ove stora mängder grönsaker, alltid ekologiskt och så var han med om att bygga kolmilor i Kolmårdsskogarna så att allmänheten kunde ta del av de gamla teknikerna. Så fördjupade han också sitt intresse för olika mossarter som han noggrant studerade och varje år plockade han 50 liter blåbär som han sedan bjöd på i samband med sina födelsedagar som han firade tillsammans med sina nära och vänner, senast nu den 14 februari då vi var samlade hela gänget. ”Om alla var som Ove, så skulle världen se annorlunda ut”, summerade Gunnel, en av vännerna i gänget.
Ove var också kunnig i stenografi och så tyckte han mycket om dragspelsmusik och spelade själv en ”trudelutt” då och då på det egna dragspelet.
Många fina minnen är förknippade med Ove och vi är alla som stått Ove nära så tacksamma över att ha fått ta del av hans fina personlighet. Nu är Ove en ängel, för om han var det på jorden så är han det också i himlen.