Vår vän Johann Varenhorst har gått bort vid 53 års ålder, vi saknar honom och sorgen är bottenlös.
Johann växte till största delen upp i Norrköping där han sedan många år var verksam som en skicklig och uppskattad ortopedläkare vid Vrinnevisjukhuset.
Johann var en ödmjuk och lyhörd person, inte den som spelar förstafiolen utan mer en kontrabas som ger trygghet och struktur. Han hade alltid ett klurigt leende på läpparna och kunde blixtsnabbt leverera underfundiga skämt. Det har blivit många härliga sammankomster under åren men även mängder med korta och oförglömliga spontana möten i vardagen.
Musik var ett av Johanns största intressen. Hans tyska påbrå avspeglade sig i hans favoriter som sträckte sig från Kraftwerk till Wagner. Vi minns inte minst när han i sena timmen reciterade Rammsteins låtar som poetiska mästerverk. Han spelade gärna med sitt band men stämde också gärna upp i högljudda snapsvisor anförda av oss countertenorer i sällskapet, ekande över fjärden på midsommarafton.
Resor var ett annat av Johanns stora intressen och framför allt själva planeringen av resan. Att hitta det bästa flyget, det charmigaste hotellet, den mest kulinariskt intressanta restaurangen. Johann hittade resor till när och fjärran och det är få som är lika beresta som han var. Vi har också tillbringat åtskilliga semestrar ihop. Vi har vandrat, åkt skidor, långfärdsskridskor och vi har gått på restaurang och andra tillställningar tillsammans. Det har varit många fantastiska stunder med både fniss och skratt men också reflektion över livets alla aspekter.
Även om vi inte främst minns Johann som läkarkollega så vill delge en anekdot som han själv tyckte var underhållande. I samband med bastubad ute i Östgötaskärgården. Vid den årliga Herrgäddan med studiekamraterna från Uppsala råkade en av deltagarna halka på bryggan varvid hans axel gick ur led. Vips var Johann där som ortoped och satte foten i armhålan och drog axeln till rätta inför de förbluffade familjerna som intog sin lördagsmiddag runtomkring.
På sensommaren förra året insjuknade Johann. Förloppet blev snabbt och redan några månader senare har Johann lämnat oss alla i djup saknad och förvirring. Sist vi vänner träffade varandra var på nyårsfest där Johann dök upp i smoking och fluga, kärleksfullt hållandes om sin Jenny. Trots att sjukdomen påverkade honom stannade han kvar fram till tolvslaget.
Vi känner djupt med hans Jenny och barnen, Bertil och Hedda, i deras ofantliga sorg efter en älskad make och pappa.