Budet om Johan Adelswärds bortgång kom plötsligt och smärtsamt

Johan och jag lärde känna varandra när vi i unga år förberedde oss inför uppgiften att förvalta våra kommande arv i form av jordbruk och skogar. För Johan och för mig, skulle uppgiften komma att bli helt olika i form av storlek, form och förutsättningar men ändå så lika i form av sådd och skörd, skogsvård, jakt, viltvård och fiske. Gemensamma frågor och intressen utvecklade en vänskap oss emellan som varade livet ut. Men livet går vidare och både Johan och jag såg och ser med glädje våra nya generationers fortsatta samarbete och vänskap. 

Johan kom att engagera sig och förvalta Baroniet Adelsnäs i alla delar med stor framgång. Godset, med en areal på cirka 22 000 hektar tillhör ett av landets största. Skogsbruket är naturligtvis det dominerande men jakt och viltvård betyder också mycket. Otaliga är de jakter som arrangerats och otaliga är vi jägare som förunnats att vara gäster med Johan som värd och jaktledare. Ofta också jaktmiddag i Johans och Vivekas generösa hem. Första åren på Slevringe, sedan på Adelsnäs.

Godsets fantastiska park runt Stora Huset har alltid varit generöst öppen och är ett mycket frekventerat besöksmål.

Låt de tusentals påskliljors mångfald som inom kort breder ut sig på Adelsnäs bli en hyllning till Johan.

Men Johan Adelswärds kapacitet och kunskap räckte till mera. Liksom sina förfäder engagerade han sig i många sammanhang inom Åtvidaberg. Under åren 1977-82 satt vi båda i Åtvidabergs kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen. Där blev anledning till många givande samtal och jag minns med stor tacksamhet detta. Johans kreativitet och omdöme i lokala frågor präglades alltid av Åtvidabergs och kommuninvånarnas bästa. Utan generositet från Baroniet Adelswärd hade inte Åtvidaberg utvecklats till vad det är idag.

Kulturfrågorna stod högt på dagordningen för Johan och hans fru Viveka. Det vackra orangeriet på Adelsnäs lät Johan restaurera till en fullödig lokal för konstutställningar och för mindre än ett år sedan arrangerade Johan själv en utställning med kända konstnärer. I föreningen Brukskultur var  både Johan och Viveka aktiva och stödjande. Många och generösa donationer och stipendier signeras ofta familjen Adelswärd.  Som Rotarymedlem levde Johan om någon upp till Rotarys motto ”Service above self”.

Med Johan Adelswärds bortgång har inte bara Åtvidaberg förlorat en förgrundsgestalt.

Hans namn och gärning var vida känd runt hela vårt land. Till Viveka samt sönerna Gustaf och Jan Carl med familjer sänder jag varma kondoleanser men också ett stort Tack för Johans omfattande livsgärning.