Ingegerd Stenström lämnade oss den 19 augusti efter ett 92 år långt och händelserikt liv.
Hon växte upp i en stor familj med åtta barn på gården Solhyddan i Kvarsebo. Familjen flyttade 1948 som så många andra vid den tiden till stan – i deras fall till Oxelösund där hennes pappa fick arbete på Centrifugalrör.
Men Ingegerd hade i hela sitt liv sitt hjärta kvar i Kvarsebo. Hon hade ett fritidshus strax i närheten. För oss i Kvarsebo hembygdsförening har Ingegerd varit en fantastisk tillgång genom att hon kunnat berätta om händelser här under sina första 18 levnadsår.
Ingegerd gick i Junkerstorps skola som hade varannandagsundervisning i en klass med fyra elever. Hon mindes att det ibland kunde vara lite svårt att koncentrera sig eftersom man hade så kallad B-skola där två klasser undervisades samtidigt. Men det var ordning och reda! Fröken var duktig men bestämd.
Vid rastens slut ringde hon i en klocka och då skulle man ställa upp sig på led varefter hon kommenderade ”Framåt marsch” och när man nått sin bänk ”Sitt ner”. Något att ta efter i dagens skolor? Ingegerd konstaterade att efter sex års skola hade hon ju egentligen bara gått tre år eftersom det var en varannandagsskola.
Vid 14 års ålder var hon klar med skolan (inklusive fortsättningsskola) och fick jobb 1944 på Kvarsebos telefonstation. Hon har därifrån berättat färgstarkt hur annorlunda ett arbete kunde vara på den tiden. Hon kunde då köpa sin första cykel på avbetalning med tio kronor/månad.
Eftersom familjen inte hade egen telefon hade hon ingen telefonvana, men det lärde hon sig snabbt. Telefonnummer användes inte utan uppringaren kunde begära exempelvis ”John i Hyttan”. Ibland skickades det telegram och de skrevs ut för hand och sedan skickades Ingegerd ut på cykel för att leverera telegrammet – en gång sent på julafton. Eftersom telefonväxeln låg vid Bråviken hände det att Ingegerd fick svara på frågor från Norrköping om det eller det fartyget passerat eller hur mycket strömming som landats vid Kvarsebo brygga.
Ingegerd har varit en stor tillgång för oss i Kvarsebo då hon på ett fängslande sätt kunnat återberätta om en svunnen tid som var så annorlunda jämfört med idag. Hon deltog in i det sista på många av våra träffar – så sent som i juni på en friluftsgudstjänst vid Trefaldighetskällan.