I maj är det ett år sedan Gudrun Gustavsson (född Mellberg) gick bort. Gudrun föddes den 11 mars 1945 och flyttade med sina föräldrar som liten flicka till Gusum där hon växte upp. I samband med Gudruns bortgång träffade jag på hennes gamla lärarinna som uppmuntrade mig att skriva ett minnesord. ”Människor som hon får aldrig några minnesord trots att de verkligen är värda det”. Jag förstår precis vad hon menade.

Gudrun var varken framstående akademiker eller företagsledare. Hon började tidigt att tjäna egna pengar och hade en längtan efter att arbeta och försörja sig själv. Därför valde hon bort högre studier även om möjligheten fanns där och arbetade bland annat på Fix trikåfabrik i Söderköping. Om sin barndom berättade hon ofta fina minnen från sina morföräldrar som hon beskrev som mycket barnkära och kärleksfulla. Hon var själv barnkär och tillsammans med sitt livs kärlek Bo skaffade hon fem barn. 

Gudrun var en praktisk problemlösare med en stor nyfikenhet och hon utvecklade sig och lärde nytt genom hela livet, vare sig det handlade om barnuppfostran eller hur man sotar själv. Hennes livsinställning var att göra det bästa av det man har. För Gudrun var ingenting omöjligt och hennes positiva inställning smittade oss i hennes omgivning. Man kan alltid försöka och om det inte riktigt blev som man tänkt var Gudrun aldrig kritisk, för henne var det viktigare att man vågade och att man försökte göra bättre nästa gång än att älta om något gått fel. Gudrun var en stark person som inte var rädd för att säga ifrån om hon tyckte att något var fel. Men hon poängterade ännu oftare att det är viktigt att uppmuntra andra om något är bra. För Gudrun var det inte viktigt med status eller titlar, för henne var människors gärningar mot varandra det allra viktigaste.

Familjen var Gudruns första prioritet och hon ställde alltid upp med hjälp och stöd till man, barn och barnbarn när det behövdes. Hemma hos henne var man alltid välkommen och det gick alltid att trolla fram något ätbart ur hennes stora frys. Gudruns stora passion var annars trädgårdsarbete. I trädgården fick hon utlopp för sin stora kreativitet, sin skaparglädje och sin kärlek till att arbeta med händerna. Där gjorde hon precis som hon själv kände och ville och det var en sann glädje att vandra runt i hennes trädgård en sommarkväll. 

Gudrun var min mamma och tillsammans med resten av familjen bär jag med mig många vackra minnen av henne och stor tacksamhet för allt hon gjort och den hon var.