Göran Zachrisson föddes 26 februari 1941 och lämnade oss 4 juni 2022 med stor saknad
Göran var den vän jag känt allra längst. Såtillvida att våra mammor drog oss i barnvagn tillsammans redan innan vi fyllt ett år. Jag minns inte så mycket från den tiden, men det gjorde nog Göran för han hade ett enastående minne.
Sedan träffades vi lite då och då genom våra föräldrar och Göran hade alltid något att vissa upp i barnkammaren. Han var finurlig och kreativ och intresserad och nyfiken.
På Sjövärnets flottig SVF3 tillbringade vi tre somrar och fick lära oss segla, morsera och slå knopar. Och erfara kadaverdisciplin, åtminstone jämfört med den mer avslappnade stilen då vi gjorde militärtjänst i flottan. Göran var alltid en god kamrat, som ställde upp och hjälpte till. Uppskattad av både befäl och meniga.
På Berga örlogsskolor kom vi att dela ett trebäddsrum med Håkan Jonseus, född Karlsson. Denna Håkan kallad Kråka, var mycket plikttrogen och på kvällarna låg han och läste högt för oss ur kurslitteraturen. Göran, med sitt läskpapper till minne, sög i sig det mesta och en del korn fastnade också i mig. Det slutade med att Göran blev kursetta, Kråka kurstvåa och jag sladdade in som sexa. Man kan säga att vår "lucka" vann överlägset lagracet mot styrmansexamen.
Åren gick och vi stötte på varandra lite då och då. En dag stod jag på brädgården i Mörby i Danderyd och fick se en mycket vithårig man som påminde mycket om Göran. Och det var det. Han skulle köpa material för att bygga en bro ut från andra våningen på huset i Djursholm. För hundens skull, och kanske lite för hustrun Carins och möjligen lite för sin egen skull. Han var en mycket praktisk man och stor djurvän tillika.
Efter pensionen startade han firman Björntjänst ett företag som kunde hjälpa till med diverse byggjobb. Och det var inga björntjänster utan kvalitetsdito som erbjöds. Han byggde också om deras sommarstuga på Ljusterö till ett vackert och imponerande hus vid havet.
De sista decennierna träffades vi varannan månad tillsammans med några skolkamrater från Norrköping och avnjöt goda middagar, spelade bridge och spelade golf. Alltid lika trevligt och nostalgiskt och middagarna intogs ackompanjerade med skönsång ur Görans skattkammare fylld med snapsvisor.
Göran var en ovanlig man. Så full av empati, alltid nära och hjälpsam och som man sjunger idag "som är snygg och luktar gott och som är trevlig". Kanske den finaste människa jag känt.