Minnesord över Göran Lindell, Söderköping, som avled trettondagsafton i en ålder av 83 år. Dödsannons var införd i NT 20/1.
Med sorg och saknad nåddes vi av beskedet att Göran inte längre finns bland oss.
Han var en sann folkpartist med socialliberala åsikter. Hans drivkraft var att utveckla samhället och livet för så många som möjligt. ”Sociala reformer utan socialism”.
Bildning, som är mer än utbildning, höll han högt. Troligen fick han det med sig tidigt i livet. Pappan var rektor på folkhögskolan i Vadstena och det var där Göran växte upp. Han flyttade till Söderköping på 1970-talet och kom att bli en mycket aktiv medlem i folkpartiets lokalavdelning. Han hade ett antal uppdrag i vår styrelse och var ända till nu revisor. Deltog in i det sista i våra aktiviteter.
Även som kommunpolitiker verkade Göran, till exempel som ledamot i kommunfullmäktige, i nämnder och styrelser, kommunrevisionen och i styrelsen för Ramunderstaden. Hjärtefrågor för Göran var att bygga nya bostäder i fina miljöer eftersom det bidrar till en kommuns utveckling. Men viktigast av allt var bra skolor, en värdig äldreomsorg samt underlätta för företagande.
För bara några år sedan lämnade han in ett medborgarförslag rörande Storån (han bodde precis utmed ån). Hans förslag hörsammades. Exempelvis har åmurarna renoverats, broarna pryds av blommor, belysning under broarna, kyrkspången har bytts ut och arbetet med ån fortsätter. Även Göta kanal och området längs kanalen ansåg han betydelsefullt till fromma för båtfarare, besökare och inte minst för oss som bor här.
Hans intresse för stadens medeltida historia gjorde att han utsågs till jubileumsgeneral när Söderköping firade 800 år 1986.
Göran var också en aktiv föreningsmänniska. Föreningslivet med alla ideella krafter ansåg han var viktiga i samhället. Han var med i ett antal föreningar som Odd Fellow, Båtklubben, Göta kanals vänner, Sankt Ragnhilds Gille, Idrottsföreningar.
Studieförbundet Vuxenskolan såg han som en aktör när det gäller bildning och han var med i deras styrelse under ett antal år.
Som person var han en människa som stöttade och hjälpte oss andra. Hans första fråga när man träffades var ”Hur har DU det?” och han lyssnade på vad man svarade, det var ingen slentrianfråga. Han var en glad, jovialisk, optimistisk, kunnig person som fanns vid vår sida. Hans sätt att uppmuntra inte minst oss kvinnor i partiet glömmer vi inte. Hans förmåga att passa in i alla sammanhang kan enklast beskrivas som att han passade lika bra i frack som i jeans och rutig skjorta.
Om det var någon gång Göran inte kunde delta på något i partiet så berodde det på två saker. Antingen skulle han till sin älskade skärgårdsö eller att familjen behövde honom och de sakerna hängde oftast ihop. Hans hjärta tillhörde Gittan (hans fru Birgitta) och barnen med familjer och paradiset på jorden var ön.
Vår medkänsla med er närmaste är stor och vi är skyldiga er ett stort tack för att vi i partiet har fått dela Göran med er.