Vår vän och kamrat Bertil Swartz är död. Bertil avled strax efter juldagarna i sitt 79:e år. Hans hastiga bortgång kom som en chock för oss alla. Att inse att aldrig mer få se hans resliga gestalt komma in genom kyrkportarna till St Matteus eller St Olai, muttrande, lite buttert om någonting som han tyckte var fel. Så kom en lågmäld, dräpande kommentar och bakom en rykande kaffekopp spreds ett förnöjt leende på honom.
Bertil föddes 1943 och var en av de många barn som växte upp på Stenkullen i Åby med föräldrarna Olof och Kersti .
Bertils far var verksam inom bankvärlden och det var här som också Bertil började sin karriär, men snart lockade skrivandet mer och mer. Han blev journalist med anställning på NT med uppdrag att bevaka Finspång med omnejd. Här kom Bertils hela sociala sida fram riktigt i rampljuset. Möten med en mängd människor, händelser och tillfällen gjorde att han verkligen blommade ut.
Han skrev mycket under tiden på NT, inte bara i tidningen utan även privat. Hans stora bok "Familjen och snuset" blev en klassiker som, om man är intresserad av Norrköpingshistoria är ett måste.
Det var när han tillträdde tjänsten som VD för Svenska Bryggareföreningen som han verkligen hittade hem. Med sitt sociala sätt, och kunnighet blev han snabbt en ständig gäst i både riksdagshus och departement. Han rörde sig ledigt i maktens korridorer med budskapet att svenskt öl är bäst, så sänk ölskatten.
Något som han efter hårda manglingar, mycket övertygande argument och envishet lyckades få finansministern att gå med på. Arbetet tog honom på resor över hela världen och många var anekdoterna om dessa resor.
Att som Bertil behöva gå i pension var nog en påfrestande tillvaro, att inte längre få vara med där det hände blev nog i längden arbetsamt. Efter en tid fick han kontakt med Svenska kyrkan och en ny tillvaro öppnade sig för honom.
Han blev snabbt kyrkvärd och vardagsvärd, det senare är att sitta några timmar i våra centrala kyrkor så att de kan vara öppna för enskild andakt, meditation eller bara tystnad. Att erbjuda besökare en varm kopp kaffe, guida förskoleklasser i kyrkorummet eller diskutera världsläget med stamgästerna som samlades vid runda bordet i St Matteus och I St Olai passade Bertil mycket väl.
Likaså att som kyrkvärd, på söndagsförmiddagen, gå igenom gudstjänst och mässa med övriga deltagande var något vår kamrat tyckte om. Alltid välklädd hälsades församlingsborna välkomna, fick varsin psalmbok och agenda och som oftast en trevlig kommentar om vädret eller något annat. Hans välkomnande vid mässans början blev legendariskt och läsandet av texter gjordes med inlevelse och värme. Med oss andra kyrk- och vardagsvärdar skojades det friskt innan och efter, men aldrig under mässan.
Han förde fram önskemål om att kyrkvärdarna skulle få slipsar och scarfar i de liturgiska färgerna, så att vi alla såg likadana ut. Det senare var typiskt för honom, lite lätt humoristiskt men med en seriös underton.
Därför kändes det så tungt att få beskedet att vår kamrat, vår vän. Bertil nu gått bort ifrån oss. En länk till det förgångna har slocknat. Men ska vi bevara hans gärning, hans vänlighet och hans aldrig sinande förråd av anekdoter i ljust minne och i våra hjärtan. Vila i frid Bertil.