Dessutom hade han Rösten. Och Låten. En melodi, eller superhit med dagens språk, som skulle följa honom hela livet och som svenska folket kunde nynna med i.
Texten var begriplig och skriven med 1960-talets moderna språkbruk. Där fick han med både dang-dang och pang-pang, han borstade tänderna och insåg att han banne mig var kär, vilket framgick av Peter Himmelstrands sångtext.
Succén var given och stilige Claes-Göran kunde kliva in i de fina salongerna. På ett av de många foton från genombrottsåren omges han av andra dåtida mediala superstjärnor, sångarna Svante Thuresson och Towa Carson samt programledaren Karin Falck. Claes-Göran Hederström, då 23 år gammal, var sin tids Benjamin Ingrosso eller Danny Saucedo.
Claes-Göran Hederström fick representera Sverige i Eurovision Song Contest i London 1968, där han kom på femte plats. Vi som träffade honom senare i livet, undrade förstås hur det var där bakom scenen där den store ikonen Cliff Richard var med.
- Jo, han gav mig en spark i häcken, sa Claes-Göran. ”Det var menat som en lyckospark. Cliff kom tvåa och jag femma.”Men att röra sig i musikens inre var inte viktigast i livet för Claes-Göran. Åren efter framgången i Eurovision blev han bokad överallt och åkte på turné i Folkparkerna med dåtida stjärnor som Mona Wessman (”Gå och göm dig, Åke Tråk”) och Lenne Broberg (”Mälarö Kyrka”).
Åren gick och han sjöng in flera låtar. Några hamnade på Svensktoppen. När Norrköpings-bandet Max Rogers hörde av sig flyttade Claes-Göran till Norrköping och här blev han kvar resten av livet.
Han verkade trivas bäst i ”Peking”, där ståhejet var mindre. Han tog olika jobb i butik och på någon myndighet. Men hela tiden fanns ju den där låten som alla kunde. Varje gång som Melodifestivalen skulle firas på något sätt så bjöds han in. Alla ville påminnas om ”Banne mig”.
Det blev lugnt några år, men sen kom några av landets rockartister på att de skulle ut på turné under rubriken ”Rocktåget”. Då ville Sten och Ebbe Nilsson i Sten & Stanley inte vara sämre. Kontringen kom snabbare än musiksverige kunde ana. Sten & Stanley hade under Lennart och Håkan Polhammars regi tagit ut musik-svängarna rejält på ”Sveriges största dansgalor”, med gästartister som Kee Marcello, Micke ”Nord” Andersson och Wilmer X-munspelaren Jalle Lorensson.
Efter Sten och Ebbe Nilssons brainstorming med undertecknade (Magnus Stråberg och Ragnar Dahlberg) startade Sten & Stanley sommarturnén ”Upptåget” på 1990-talet. Det var ett turnékoncept som var vida större än vad dansband sysslade med, vid den här tiden.
Premiär på utescenen på Gränsö Slott i Västervik, där över 3.000 personer löste biljett. En annorlunda dans- och showkväll, där allt kunde hända. Hemliga musikgäster dök upp under kvällen och Claes-Göran Hederström var den perfekte hemlige gästen, tillsammans med Eldkvarns veteran Plura Jonsson och unga stjärnskottet Tina Leijonberg.
Claes-Göran gjorde omedelbar succé. Alla visste vem han var, alla kunde hans låt. Claes-Göran förblev hemlig gäst på Sten & Stanleys turnéer i mer än tre år. När han hade framfört ”Banne mig” kom konferencier Dahlberg in och ställde den obligatoriska frågan: ”nu undrar jag efter alla år, kan du en låt till?” Och det kunde han. Med åren utökade han repertoaren och sjöng in ett antal countrylåtar. Eller hästjazz som han uttryckte saken. Han medverkade även på Polhammargruppens stora dansgalor runt om i landet.
Publiken sjöng med. Även den som inte var född 1968 kunde ”Banne mig”, som senare kom att koras till ”alla tiders Mello-hit”. Claes-Görans musikkarriär fick en rejäl och mångårig nytändning som ledde ända fram till Allsång på Skansen, där han sjöng ”Banne mig” inför unga stjärnor som Markus Krunegård, Måns Zelmerlöw och Andreas Weise.
Under dessa turnéer kom vi varandra rätt nära. Claes-Göran var en påläst person som var intresserad av allt som hände runt omkring. Det var roligt att diskutera med honom om samhället, politiken och dagsfrågorna. På lördagarna köpte han alltid morgontidningens svåra korsord. Han var en baddare på korsord. På en halvtimme hade han löst det som vi andra bara suckade över.
Han trivdes i sin lägenhet i Norrköping. Han kände många och ännu flera kände honom.
Banne mig - han lyckades försörja sig livet igenom, på denna enda stora låt. En superhit som han för alltid förknippades med - och som kommer överleva många år framöver.