Dramatikern Birgit Hageby, Stockholm, har avlidit i en ålder av 72 år. Närmast anhörig är dottern Maja med familj.
Det är svårt att förstå att Birgit inte längre finns ibland oss. Hon var ju så ovanligt levande och intensiv och rolig att ha att göra med.
I över 30 år var Birgit verksam i styrelsen för Dramatikerförbundet där hon med stor hängivenhet och oemotståndlig energi kämpade för denna vidlyftiga och kreativa yrkesgrupp.
Hon var mångsidig som få med erfarenheter från fria scener och institutionsteatrar där hon med sin musikaliska fingertoppskänsla förlöste både egna och andras dramatiska alster. Tv och julkalendrar var hennes hemmaplan.
Hon trivdes med att låta Ture Sventon, Råttfångaren i Hameln, Pettson och katten Findus samsas med våra största dramatiker och aviga kulturpolitiker. Birgit var superdramaturgen som kunde konsten att lösa upp knutar och kombinera både vuxen- och barnperspektiv med humor och stort allvar och äkta engagemang.
Hon gillade att leda debatter och seminarier där abstrakta ämnen som ”Vad gör vi med regissörerna? Behövs dramatikerna i framtiden? Hade Strindberg humor? blev grundligt genombelysta och lite begripligare.
Birgit var dramatikernas eminenta talskrivare och prisutdelare. Hennes magnifika formuleringskonst firade triumfer. Motiveringarna var alltid lagom långa, sanningsenliga och synnerligen genomtänkta. 1997 engagerades hon tillsammans med dåvarande ordförande i förbundet Ture Rangström att hålla i divertissemanget vid nobelfestligheterna i Stadshuset när Dario Fo tilldelades nobelpriset. Man ville väl ha något dramatiskt och överraskande. Dario var rörd till tårar. I dag gråter vi. Birgit är mycket saknad.