När Åke föddes bodde den lilla familjen på Ågatan i Linköping men flyttade snart till Storgatan. I de här kvarteren grundlades hans kärlek till staden.
Minnena från de här delarna av Linköping kom långt senare väl till pass, när Åke som pensionär besökte äldreboenden och föreningar av alla slag. Med stor inlevelse och detaljrikedom berättade han om affärer, konditorier, biografer, danslokaler med mera som fanns under hans uppväxttid. Det här var tillfällen som han älskade. Många kom och lyssnade och trivdes.
I Bomans pojkar spelade Åke tenorbasun. Pojkarna tränade flera gånger i veckan under musikfanjunkare John Bomans ledning. Disciplinen var sträng. Det var ändå bara positiva minnen från den här tiden. Han förblev en "Bomans pojke" hela livet.
Han tävlade och började som frisimmare i LASS. Att han helst ville crawla berodde på att han såg Johnny Weissmuller som Tarzan som den stora förebilden. 200 meter bröstsim blev ändå Åkes bästa gren. 1950 vann han Svenska Flygmästerskapet i bröstsim. 1957 simmade han över Roxen och kom välbehållen fram till bryggan vid Stjärnorp trots regn och hård blåst.
1969 var Åke med och startade Östergötlands handikappidrottsförbund och blev dess förste ordförande. Han fick också mottaga förbundets förtjänsttecken för sina insatser som idrottsledare för funktionshindrade ungdomar.
Arbetslivet började för Åkes del hos fadern där han lärde sig att renovera motorer. Ganska snart värvades han till Malte Månsson och Comp som hade öppnat filial i Nässjö. Tiden i Nässjö begränsades till 14 dagar. Sedan åkte han tillbaka till Linköping.
1951 började Åke på SAAB. Här blev han kvar i 43 år varav 34 år som arbetsledare. Han var med och tillverkade SAAB 95 (herrgårdsvagnen). Åke engagerade sig helhjärtat i Sveriges Arbetsledareförbund, (SALF), numera Ledarna. Ordförandeskapet för hela koncernens SALF-klubb med tusentalet medlemmar värderade han högt liksom arbetet i förbundsstyrelsen. Han lade verkligen ner sin själ i arbetet med SALF och han trivdes.
Efter sin pensionering var Åke ordförande i PRO:s samorganisation i Linköping under tio år. Även här skaffade han sig många goda vänner.
Åke var en glad, lättsam och positiv person som älskade att dansa och träffa nya människor. Han pratade gärna med alla som kom i hans väg. Det må ha varit i kön i någon butik, bland vänner eller på någon sammankomst. Hans devis var "man måste kunna prata med alla människor även om de inte tycker som jag".
Åke blev en riktig Linköpingsprofil!
Saknaden är stor.