Många förknippar honom nog med programmet ”Landet runt” som han var upphovsman till och programledare för under de första åren det sändes. Eller med melodifestivalen där han dök upp under omröstningen som östgötajuryns ordförande.
För egen del associerar jag genast till ”Visst nappar det”, sportfiskeprogrammet där han brukade sitta i en båt tillsammans med piprökande Rapport-ankaret Bengt Öste. Larz-Thure Ljungdahl hade rollen som den frågande och Bengt Öste var experten. Och det var inte bara roller.
– Jag visste inte ett skit om fiske. Kanske var det därför det blev bra. Och så hade vi en fin personkemi, säger Larz-Thure hemma i lägenheten i Klingsberg.
Han hade fått frågan från tv-ledningen om han inte kunde göra ett fiskeprogram, Bengt Öste behövde en medarbetare.
– Jag ville att det inte skulle göras så märkvärdigt, inga tjusiga och dyra prylar, och det tyckte Bengt också.
Det blev 105 avsnitt av ”Visst nappar det” från 1980 till 1994.
Han visste kanske inte ett skit om fiske, men desto mera om att filma. Det hade han sysslat med sedan 1950-talet. 14 år gammal köpte han en begagnad smalfilmskamera och körde också film på biograferna hemma i Arboga under uppväxten.
Som 19-åring tog han över familjens blomsterhandel och köpte samtidigt en mer avancerad filmkamera och började föreviga livet i hemstaden. Han knöts till Sveriges Radio som frilansfilmare och blev 1962 uppmanad att söka jobb vid SR:s östra distrikt i Norrköping. Han fick det, i konkurrens med 25 kvalificerade sökande.
– Jag frågade hur det kom sig, jag var ju blomsterhandlare. Men jag var den ende som hade sysslat med film, säger Larz-Thure.
Men nu måste vi reda ut det här med stavningen.
– Ja, jag skulle vara med i en revy, det var i Arboga på femtiotalet, och nån sa att ”du kan ju inte stava med s”. Så jag började skriva med z i stället, och la till ett bindestreck. Men i folkbokföringen står det fortfarande med s och utan bindestreck. Det där kan ställa till det lite ibland, med id-handlingar och så.
Larz-Thures första jobb i Norrköping var att bevaka valet den 17 september 1962. På den här tiden fick man ta bil till Stockholm för att framkalla filmen, alternativt skicka den med tåget, eller om det var riktigt bråttom anlita en flygklubb och ordna så att någon tog emot den på Bromma flygplats.
1968 var första året då Larz-Thure sammankallade östgötajuryn i melodifestivalen. Var det inte då tävlingen vanns av låten ”Det börjar verka kärlek banne mig”? Larz-Thure letar bland pärmar och böcker från ett långt arbetsliv, och hittar listan han söker.
– Jo, det var det. Med Claes-Göran Hederström. Jag röstade på honom, har jag för mig. Överhuvudtaget var Norrköpingsjuryn bra på att rösta på den låt som sedan vann. ”Waterloo”, ”Jenny Jenny”, ”Beatles” med Forbes. Och vilka har vi mera här, ”Satellit”, ”Främling” förstås och ”Stad i ljus” var vi med och röstade fram.
Han presenterade östgötajuryns poäng i totalt 21 melodifestivaler, vilket lär vara svenskt rekord.
Larz-Thures musiksmak drar annars mest åt storbandshållet. Och när det gäller melodifestivalen var det helt klart bättre förr.
– De låtarna kommer man ju ihåg. I dag hör man inte vad de sjunger, nu är det som att ju mer raketer desto bättre.
Kanske är det ändå ”Landet runt” som är Larz-Thure Ljungdahls största tv-gärning. Tanken var att göra ett program baserat på inslag från de regionala sändningarna. Idén presenterades på ett möte i Stockholm med samtliga distriktschefer.
– Min chef ringde upp mig direkt efter mötet och bad mig ha ett förslag nästa morgon. Han tog det, ringde till Stockholm och fick klartecken direkt. Vi skulle göra det i Norrköping. Beslutet fattades innan alla distriktschefer hunnit hem för att prata om saken på sina redaktioner. Det blev ett ramaskri.
Larz-Thure ledde sitt program 565 gånger mellan 1988 och 2000. När han pensionerades 2000 gjordes ett minnesprogram i SVT.
– Medan jag fortfarande levde, höll jag på att säga. Där konstaterades det att jag gjort ungefär 5 500 program.
En del extraknäck har det också blivit genom åren. Som till exempel uppdraget från Kolmårdens djurparks vd Ulf Svensson på 1960-talet.
Man behövde delfiner till det nya delfinariet, de skulle hämtas från Florida och Larz-Thure skulle dokumentera transporten till Sverige med filmkameran.
– Men det fanns inga delfiner när vi kom dit, så vi fick följa med ut och fånga dem på mexikanska golfen, jag och fotografen Inge Hallberg. De fångades på väldigt grunt vatten så jag kunde delvis stå på botten och filma. Den filmen har jag kvar i en garderob här hemma.
Som pensionär har han fortsatt filma. Något måste han ju göra. Han har gjort dokumentärer om Östergötlands skärgård bland annat, och på senare år flera filmer om Arboga där han återanvänt film han tagit i sin ungdom.
Själv ser han gärna tv-dokumentärer. Men inte är tv som förr.
– Det är väldigt mycket inköpt material eller inköpta idéer. Och hur många kanaler finns det egentligen? Man sitter ju inte och stirrar på tv en hel kväll längre.
Mycket tid lägger han i stället på datorn i arbetsrummet där han redigerar sina filmprojekt. Just i dag har han inget på gång, men det är nog bara en tidsfråga.