– Jag kom på redan förra året att det var dags för jubileum i år, säger initiativtagaren John Thorstensson i Kuddby. Hit till sina barndomstrakter återvände han för drygt tio år sedan, efter att ha bott tjugo år i Norrköping.
John gick i folkskolan i Kuddby, där alla eleverna följdes åt till femte klass, innan några började läsa vid realskolan inne i Söderköping. De som var kvar i Kuddby gick åtta år i folkskolan. Och som John minns det var det en självklarhet att man skulle konfirmeras, alla klasskamrater utan undantag.
Sommaren 1964 gick han och läste tillsammans med sina skolkamrater för Oskar Lindmark, kyrkoherden i Kuddby.
– Vi gick och läste om dagarna den sommaren, vi var nog i kyrkan hela tiden, säger John.
Av själva konfirmationen som varade i dagarna två har han inga särskilda minnen.
– Jag fick en psalmbok, kommer jag ihåg. Men ingen kostym, vi grabbar hade vita skjortor och mörka slipsar.
John insåg att det närmade sig 50-årsjubileum och när han vid fjolårets midsommarfirande fick syn på Örjan Svensson i Visten, bestämde de båda att göra slag i saken och ordna ett jubileum.
– Örjan är bra på det här med datorer, noterar John tacksamt.
Nu gällde det bara att hitta de andra tolv konfirmanderna, det var ett riktigt detektivarbete och så gällde det att vara säker på att det var rätt person som återfunnits. Jon hittade två tänkbara Peter Lindroth, ringde den ena och hade tur. Han hade fått tag i Peter från Kuddby och därmed var alla lokaliserade. Av de fjorton hade nio möjlighet att komma till 50-årsjubileet.
Söndagen den 31 augusti, 50 år och en månad efter konfirmationen samlades ett glatt gäng vid 12-tiden vid hembygdsmuseet i Kuddby. Där ställde museivärdarna Barbro Pettersson och Birgitta Forslind upp och visade runt i museet och dukade fram kaffe och kakor. Som grädde på moset hade en särskild jubileumstårta beställts.
– Det var vårt gamla konfirmationsfoto som var avbildat på tårtan, säger John som uppmanades att ta första biten.
– Jag skar prästen i benet, för jag ville inte skära i någon av de andra, förklarar han.
Kyrkan stod öppen den här söndagen, konfirmanderna kunde kika runt i en byggnad som renoverats sedan de själva läste där. Sen blev det bilfärd till kanalmagasinet i Mem.
– Där åt vi en bit mat, pratade minnen och berättade lite om våra liv och vad som hänt oss de senaste 50 åren.
Tiden går fort när man har roligt. När klockan närmade sig femsnåret var 50-årsjubileet till ända. 1964 års konfirmander skildes åt.
– Vi kanske ses om 25 år igen, vem vet, skojar John.