Som kvinna behöver man alltid vara medveten om hur man ser ut. När man står upp, sitter ned, springer, ligger och böjer sig ned. Syns min mage om jag sätter mig bekvämt? Vågar jag ens sätta mig ned bekvämt?
Man blir utbränd av att bara vara kvinna.
Och sommaren är absolut inget undantag.
För mig är sommaren alltid som bäst innan den inträffar – tanken av varmare dagar, semester och tunnare kläder ger mig gåshud. Men när sommaren väl är här kan jag inte slappna av och njuta.
Varför – tänker ni. Låt mig berätta. Och nu ska blotta mig rejält, sälja min tankar på rea och ni får bara tacka och ta emot.
I flera år har vi sett och diskuterat idealen kring den perfekta bikinikroppen. Jämförelserna som görs med kroppen bredvid på badstranden, det eviga sökandet efter den rätta storleken på bikiniöverdelen och att aldrig vara riktigt nöjd oavsett vad man än köper.
Men det här handlar inte om det.
Det finns ingen annan årstid än sommaren där min hjärna går på högvarv. Det är ett ekorrhjul med osäkerheter, svettfläckar och att aldrig veta vad man ska på sig.
För tajta kläder? Glöm! Hela kroppen är blottad i korvskinnet och svettfläckarna blir synliga direkt. Det går knappt att andas.
Lite lösare kläder? Aldrig! Min kropp kommer drunkna i lösare kläder och ingen kommer få se att jag egentligen är smal under. Det vore ju en mardröm.
Ljusa byxor? Om jag sätter mig ned på en uteservering kommer alla aw-sällskap runt omkring se min rövsvett så fort jag ställer mig upp. Pinsamt!
Vad håller vi egentligen på med?
Jag fattar att det här inte är en ny tankegång som jag helt plötsligt har kläckt. Vi har hört det här förut. Hur kvinnor får problem med kroppen för att vi ständigt drar in magen. På samma sätt som vi inte kan njuta fullt ut av sex för att hjärnan ständigt tänker: Glöm inte att du ska vara snygg i sängen.
Allt jag vill är att njuta av min ledighet och värme, men som kvinna gör man inte det. Vi fastnar längs vägen och faller offer för ideal, kroppskomplex och dessutom behöver vi även stå ut med alla kåta karlar som kryper ur sina iden. De är överallt och man kan inte undvika dem.
När jag går ut med mina vänner på sommaren får jag ha med mig en "Stör ej"-skylt i väskan. Som att det skulle hjälpa.
Kanske att jag bara borde rikta en liknande skylt till mina egna tankar:
Stör ej – njutning pågår.
Det får nog fan bli så i år.