Jag minns än i dag när jag med lätt skakiga fingrar matade i mitt allra första gula manusblad med NT:s logga i ena hörnet och började knacka ner resultaten från skolbasketen på skrivmaskinen i mina drömmars värld. Det var tidigt på våren 1983 och alldeles i början av två praoveckor i årskurs 9. Janne Rådegård fångade upp en vilsen 15-åring, tog mig under sina vingar där på redaktionen och de första stegen mot drömyrket från väldigt unga år var tagna.
NT blev min familj, mitt hem och mitt liv och tog med mig på en resa från radskrivare till chefredaktör i drygt 40 år med några år på Värnpliktsnytt och Katrineholms-Kuriren i slutet av 1980-talet.
Det är punkt nu.
Jag fick tre frågor på mejl av min chefredaktör Fredrik Lagerqvist häromveckan, när jag hade skrivit på mitt farväl och satt upp datum för att logga ut från mitt hem på Stohagsgatan 2 efter en nästan svindlande lång tid. Jag kommer heller inte att försöka ta med er på en minnenas promenad bland alla texter, möten och historier, men jag har önskat och krävt svar på så många frågor genom alla åren så ni får de tre här.
Hur känns det?
Mitt korta och enkla svar är "bra". Det är min spontana och direkta känsla. Det är möjligt att allt inte har sjunkit in än, men min nyfikenhet, glöd och längtan till IFK Norrköping, som varit en del av mitt liv egentligen längre än NT, väger tungt och stort här och nu. Det finns därför inte utrymme för något vemod eller ledsna tankar. Jag har fått vara med på en smått unik resa i journalistikens lokala värld, träffat så oerhört många människor och upplevt mer än du kan begära eller önska. Jag känner mig nöjd och glad. Det är lagom att sluta och byta, om uttrycket tillåts, byta planhalva och arena. Det kommer bli otroligt roligt och spännande. Det är den känslan jag tar med mig ut härifrån.
Hur skulle du vilja beskriva ditt nya spännande uppdrag?
Jag har gått på Norrköpings gator i hela mitt liv. Staden är, likt Strömmen, min puls och mitt hjärta, som i dag är sargat, skadat och oroligt av den senaste tidens våldsdåd i vår vardag. Jag vill, på alla möjliga sätt, ta plats och göra ett jobb från min nya arena vid vår södra promenad tillsammans ett av stadens stora, kanske det största, varumärke i IFK Norrköping. Att få den här chansen att vårda relationer, bygga nya relationer och ta ut IFK Norrköping på våra gator och torg är lika kittlande som spännande... Jag kunde inte tacka nej. Jag vill tro att klubben kan göra skillnad utanför allsvenskans alla 90 minuter under säsongen och timmar av träning på Himmelstalund, där den verkliga framtiden skapas. Det är ett ansvar och en skyldighet för vår stad. Jag vill och kommer ta rygg mot Dolphins guldcoach Mikko Riipinen och hans eviga #förNorrköping. Vi borde alla göra det.
Du har ju oceaner av erfarenhet från dagstidningsbranschen. Vad tror du om framtiden för NT och NTM?
NT och NTM har aldrig varit viktigare för vår stad, som aldrig utmanats så här brutalt och elakt tidigare. Varje lokalt mediehus i NTM har sin unika närhet och känsla, som är den avgörande länken i bevakningen, för affären och för framtiden. Ingen annan kan vara här på det sättet. Ingen annan kan berätta, visa och leva nära allas vardag i varje stad. Jag vill tro att styrkan är precis just det. Kan vi fortsätta vara där ute, möta människorna på deras arena och vara trovärdiga, tydliga och äkta så kan vi bära vår tradition från den 14 oktober 1758 länge, länge.
Till sist.
En sån oerhörd lyx att få vika drygt 4500 tecken till ett ödmjukt tack och farväl till alla läsare, som varit där längs vägen och genom åren – om det så varit från bandy i Otterbäcken, melodifestivalen i Luleå, VM-final på Olympiastadion i Berlin, Solheim Cup på Muirfield Village i Ohio, konsert i Hampton Court Palace i London, OS i London, skogen i 5-dagars, division V-derby på Ekvallen i Vånga, tipspromenad i Vrinneviskogen, guldglädje med Dolphins, långpromenad med Janne Andersson, Broocmanpriset, allsvensk glädje med Vita Hästen i Ljungby, champagne med Elaine Paige på Grand, tunga år i Superettan, konsertkvällar i Götaparken, skogsröj i Rejmyre och mycket, mycket mer man upplevt i NT-kostymen.
Ni har alltid varit där, men det är, här och nu, över.
Jag loggar ut från Stohagsgatan 2.
Tack och adjö.
Det har varit en ära.
Vi ses.