Festblåsan är redo och Helena Söderström ser fram mot 50-årsfesten på lördag i Krokek.
I Helena Söderströms mysiga lägenhet i Krokek kan man lite här och där se att något stort är på gång. På en garderobsdörr hänger en vacker lila festklänning som Helena har tänkt använda på lördag.
– Det känns faktiskt rätt bra att fylla 50 år, säger Helena Söderström och stryker lite försiktigt över tyget i den blanka festklänningen.
– Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag att stå i centrum och jag ska ju få hjälp med det mesta så att det blir en trevlig fest.
Vänner från Sjövikskyrkan hjälper till med mat och tårta, och Helena ska sjunga för gästerna.
– Jag är perfektionist och har planerat den här festen länge, men jag skulle aldrig klara av att göra allting själv så jag är tacksam för att jag har vänner som ställer upp. Utan dom hade det inte gått, säger Helena.
Helena fyller 50 år på torsdag och ska även hinna fixa snygga naglar före helgen. Hon vill ha allt exakt som planerat och hon menar att det är typiskt för en person med hennes diagnos.
– Jag har högfungerande autism och det betyder bland annat att jag vill ha en tydlig struktur i vardagen och att jag gör saker på mitt sätt. Annars kan jag bli väldigt stressad. Det har inte alltid varit så lätt för mig själv och människor i min omgivning, men nu tycker jag det mesta fungerar bra och jag får stöd från min kontaktperson och en boendestödjare som kommer varje vecka, och så har vi en hemgrupp i kyrkan där man får prata av sig.
Helena Söderströms lägenhet i Krokek är färgstark och flera av tavlorna har hon själv målat.
Helena växte upp i Krokek och gick en praktisk gymnasielinje där hon dock kände att hon inte blev förstådd, varken av klasskamrater eller lärare. Betygen blev därefter, och det var inte förrän hon kom till Folkuniversitetet som livet kändes bättre.
– Där läste jag in gymnasiet utan problem och det blev min revansch, säger Helena och blicken gnistrar till.
– Efter gymnasiet visste jag inte vad jag ville bli, men jag provade att starta eget efter en massageutbildning och jag provade även att jobba i förskola och hemtjänst. Men det var tufft och jag blev retad på alla jobb där jag var.
Numera är Helena långtidssjukskriven, men har hittat många glädjeämnen som fyller veckorna. Varje vecka åker hon till stallet och det är nog veckans härligaste dag.
– Stallet ger en sån gemenskap och förutom ridningen så får man mysa och borsta, och där och då spelar det ingen roll alls vilken funktionsnedsättning man har. Det är världens bästa lyckopiller att vara bland hästarna.
Helena har ridit både dressyr och hoppning och färdtjänsten skjutsar henne från lägenheten i Krokek till stallet Skogslotten mellan Norrköping och Svärtinge.
– Jag har utvecklats jättemycket på Skogslotten. Det är en ganska stor uppgift att manövrera en häst, berättar Helena.
Sommaren 2022 hade Helena dessutom lyckan att få åka på ridläger för ryttare med funktionsvariation.
– Ridlägret hos Kinda Ridklubb varade i en vecka och jag red hästen Tuffe. Det var kanon och jag ska definitivt åka tillbaka.
Hemma i lägenheten finns marsvinen Lilla grå och Karamell, och bland andra intressen finns sången och tryggheten i Sjövikskyrkan.
– Jag sjunger sopran men just nu är jag inte med i någon kör. Sången och min tro har hjälpt mig mycket när livet varit kämpigt.
Helena gillar att resa och skulle gärna vilja återvända till Kanarieöarna, och drömmen om att skriva en bok lever vidare.
– Och så måste jag lära mig spela gitarr, utbrister Helena. Det är så mycket man ska hinna med.