Pedro har alltid upplevts som glad av sin omgivning och har ända sedan barnsben ofta haft ett leende på läpparna.
Pedro Gomes Fortes har bott i Kolmården sedan år 2000, men det var inte självklart att det var just här han skulle slå sig ned. Pedro växte upp i Lissabon med sin mamma och fyra syskon. I 25-årsåldern flyttade han till Schweiz där hans pappa bodde.
– Jag ville bli polis och hade kommit in på polisutbildningen i Lissabon, men när jag fick möjligheten att flytta till Schweiz och arbeta där kunde jag inte låta bli, för jag ville se något nytt.
Efter att ha bott i Schweiz i fem år var Pedro på semester hemma i Lissabon. En kväll när Pedro egentligen bara ville vara hemma blev han övertalad av en kompis att gå ut och dansa på en klubb. Ett möte med två svenska turister under kvällen förändrade Pedros liv för alltid.
– Vi började prata och umgicks under kvällen, när vi skulle skiljas åt fanns det ingenting som sa att vi skulle träffas igen. Dagen efter skulle de flyga hem till Sverige, berättar han.
Nästkommande dag träffade han återigen de svenska turisterna av en ren tillfällighet innan de skulle gå på bussen som skulle ta dem till flygplatsen. De pratade och skrattade åt sammanträffandet att de stötte på varandra ännu en gång. Som tur var hann de byta telefonnummer med varandra innan planet till Sverige avgick.
– När jag senare hade kommit hem till Schweiz igen hade jag jättemånga missade samtal från ett svenskt telefonnummer. När jag ringde upp var det hon som svarade, säger Pedro.
Det ena ledde till det andra och Pedro fattade beslut om att flytta till Sverige för att bo ihop med Louise som han än idag lever tillsammans med.
Pedro hälsar alltid på mötande trafikanter och fotgängare med ett leende på läpparna.
Pedros mamma var väldigt orolig den första tiden efter att han flyttat till Sverige. Hon hade svårt att se att det skulle vara bra för hennes son att flytta till det kalla, mörka landet i norr.
– Jag minns när min mamma var och hälsade på här första gången. Vi satt nere vid Bråviken och hon sa ”nu kan jag slappna av när jag vet att du har det bra”.
Pedro, hans fru och deras två barn bor nu i ett hus med utsikt över Bråviken. Utanför huset står hans rullande arbetsplats. En buss av mindre modell han använder för att se till att barnen på de två grundskolorna i byn kommer till och från sina skolor.
– Det bästa med mitt jobb som skolbusschaufför är att jag kan vara mig själv, jag får träffa många barn och får dessutom gratis träning när jag går in och ut ur bussen för att göra olika saker.
Pedro levererar även mat till förskolor och äldreboenden med en skåpbil mellan skolkörningarna.
Pedro berättar att barnen på förskolorna flockas kring grindarna när han kommer med maten. Pedro skojar med dem och fylls själv av energi av deras glädje och entusiasm när de hjälper honom att rulla matvagnarna.
– På en del förskolor brukar barnen hjälpa till att putta på matvagnarna när jag kommer med maten. Det tycker de är roligt och vi hjälps åt att ta i när det blir tungt, berättar han.
Många barn i Kolmården vet vem Pedro är och han försöker alltid att möta dem med glädje och vara skojig.
– Det är viktigt att barnen kommer tryggt till och från sina hem och att det känns bra för dem att åka med skolbussen.
Trafiksäkerhet är viktigt för Pedro. Han håller hastighetsbegränsningarna även om han skulle vara sen och är hela tiden uppmärksam på vad som händer föröver.
Att Pedro blev just busschaufför har att göra med att hans svärfar och svärmor drev ett bussbolag som körde, och fortfarande kör, skolskjuts. Nu äger dock Pedros svåger företaget.
Det har blivit några år bakom ratten nu och Pedro ser alltid till att hälsa på trafikanter han möter genom vindrutan på bussen.
– Jag tänker att vissa kan ha haft en dålig morgon till exempel och att de blir lite gladare om någon hälsar och ler mot dem när vi möts. Det kanske kan göra så att någon får en lite bättre dag, säger Pedro.
Pedro ser sitt jobb som bra träning till de hinderbanelopp han gärna ägnar sig åt på fritiden.