- Jag råkade en gång nämna för en kommunisttjej att VPK ville använda texten i sin sångbok. "Den kan inte du ha skrivit, du är alldeles för småborgerlig", sa hon.
Per-Anders Boquist medger att beskrivningen är ganska sann. Ser man på yrkeskarriären som vd i skivbranschen stämmer den väl också. Men intresset för visor och folkmusik har fört honom till både visa och progg, bland annat som textförfattare. Mer än 150 texter har han registrerade hos Stim.
- Det mesta är översättningar, precis som den om kapitalismen. Det är en irländsk visa från början.
Jazzen lockade
En annan av Per-Anders sångtexter som många minns är Vilken härlig dag, framförd av Ewa Roos 1968. Den låg på svensktoppen i 13 veckor.
Musikintresset kom tidigt till Per-Anders som växte upp i Vasastan i Stockholm.
- Jag var redan 25 när Elvis kom. Nej, det var ju jazzen som lockade, berättar Per-Anders på sin utpräglade stockholmska.
Efter handelsgymnasiet tänkte han bli reklamman, men hoppade av efter att ha blivit ålagd att göra reklam för produkter han ansåg var onyttiga eller direkt hälsofarliga.
1955 började han jobba på skivbolaget Karusell och blev kvar tills det såldes till Polydor 1962. Därefter drev han bolaget Scandisc som bland annat hade artister som Thore Skogman, Ulla Sallert och Gunnar Wiklund.
1966 startade han och brodern Jan det egna skivbolaget Amigo. Då hade han hunnit med att bilda gruppen Country Four. Där spelade han inte själv men det gjorde bland andra Hasse Eriksson (Orups far) och Pierre Isacsson som senare blev känd med låten Då går jag ner i min källare.
Kända namn
När Per-Anders berättar dyker en mängd kända namn upp liksom i förbigående. Evert Taube är värd en egen historia. Per-Anders var producent när ett antal framträdanden på Gröna Lund bandades 1964.
- Vi hade spelat in de tre avtalade kvällarna när Taube sa att vi inte kunde sluta nu. "I morgon börjar industrisemestern och då kommer folk upp från västkusten, då blir det ny repertoar med Maj på Malö."
Nästa kväll innebar dock ingen skillnad mot de tidigare, vilket Per-Anders påtalade. "Ja", sa Taube, "för när jag blickade ut över publiken såg jag inte en jävel från västkusten som jag kände igen."
Grytsbo
Amigo producerade framför allt visplattor och spelmansmusik under Per-Anders tid som vd. När han och brodern sålde bolaget 1999 började ett nytt skede i Per-Anders liv.
Han hade alltid känt dragningen till släktens rötter i Gryts skärgård, och från 1960-talet och framåt suttit i prästgården och läst i kyrkböckerna medan de fortfarande förvarades där. Med segelbåten hade han också besökt släktens gård på Kättilö. 2002 tog han steget fullt ut och flyttade ned till Gryt.
- Jag var likvid då efter att ha sålt Amigo. Så jag köpte ett litet hus som är byggt 1790 och heter Arvidsberg.
I Gryt har Per-Anders engagerat sig i föreningslivet, bland annat i skärgårdsföreningen och biblioteksföreningen. Några nära släktingar har han dock inte kvar i trakten, men historiskt har han kunnat följa de lokala släkttrådarna ända till tidigt 1600-tal. Hans farfars far Carl Magnus Boquist föddes på ön Bondekrok, och gifte sig till ett lotshemman på Kättilö på 1840-talet.
Strömming en favorit
Förutom föreningslivet går dagarna numera åt till att njuta av skärgården där han gärna fiskar, helst strömming som är en favorit på matbordet. Och så odlar han lite biodynamiska grödor på sin tomt och fixar en hel del med renovering av huset.
- Det händer att jag blir tillfrågad att vara lite trubadur i Gryts föreningsliv, och då tar jag med en gitarr och sjunger. Annars spelar jag egentligen inte mycket själv.
När vi träffas på NT har han just kommit med bilen från Gryt och ska fortsätta upp till särbon Berit i Stockholm. Där väntar bland annat planeringen av födelsedagsfesten. När fotografen ska ta några bilder frågar Per-Anders:
- Nå, ser jag ut som en riktig skärgårdsgubbe nu då?
Frågan är om det inte är mera Klarabohem än skärgårdsgubbe över Per Anders Boquist.
