– Mamma tänkte alltid mer på andra än på sig själv, säger dottern Suzanna Magnusson Blid som skrivit ner några av alla de glada minnen hon har från sin barndom.
Det var den 23 februari i år som Anna Maria Magnusson dog, 83 år gammal. ”Omtanke och glädje du gav framför allt. Din hjälpande hand alltid funnits. Ditt hjärta för alla haft tid”, stod det i versen i dödsannonsen i NT några dagar senare.
Det var dagen före midsommarafton, den 22 juni 1930, som Anna Maria föddes, den fjärde i ordningen i en syskonskara om sex barn i familjen Jacobsson på Björngården i Hosum, en halvmil från Gryt.
– Sin omtänksamhet och sitt glada humör ärvde hon nog inte bara från min mormor Maja utan också från min morfar Fredrik, som var väldigt skojfrisk även om han var en barsk person, säger Anna Marias dotter Suzanna.
17 år gammal började Anna Maria arbeta på ålderdomshemmet i Gryt. Den som körde ut mjölken dit var den tio år äldre Sixten Magnusson, som precis tagit över arrendet för lantbruket vid Gryts prästgård. Några år senare förlovade sig bonddottern med arrendatorn, när de semestrade på tandemcykel runt Östergötland. Ringarna inhandlades i Motala och övernattningen ägde rum på Omberg.
”Det var bestämt att vi skulle byta ringar dagen därpå men Anna Maria kunde inte hålla sig. När klockan var strax efter tolv på natten fick jag ta upp dem och vi förlovade oss”, berättade Sixten många år senare.
Den 22 juni 1951, på brudens 21-årsdag, gifte de sig hemma i trädgården hos Anna Marias föräldrar. Sen följde ett strävsamt liv som bondhustru på en gård på drygt 632 tunnland och en ladugård full med djur, samtidigt som barnaskaran där hemma växte. Äldsta dottern Marie följdes av lillasystrarna Katrin och Suzanna och lillebror Karl-Magnus som alltid kallats för Mosse. Det blev ett pusslande med mjölkning, matlagning, diskning och barnpassning.
”Fick jag köra traktor så var jag glad! Jag köpte mig till och med en egen”, berättade Anna Maria långt senare. Makarna Magnusson lämnade gården 1980, bosatte sig i Ekhyddan och ett nytt liv tog vid. Anna Maria började arbeta på ålderdomshemmet igen och fortsatte att med liv och lust delta i föreningslivet, som i kyrkliga syföreningen och Röda Korset, medan Sixten åkte runt och hjälpte folk i trakten.
Anna Maria fortsatte också sitt flitiga dokumenterande av hembygden. Det var 1969 som hon köpte sin filmkamera, en Super 8, för att kunna dokumentera lantbrukaren Kalle i Hagaborg, han som mejade med lie, handmjölkade sina kor och höll sig med häst. ”Det vore ju himla synd om Kalles jordbrukarliv inte skulle dokumenteras till eftervärlden. Så resonerade jag och på den vägen är det”, förklarade Anna Maria Magnusson i en artikel i NT 1996. Då hade hon hållit på och filmat i 27 år.
Med tiden lärde hon sig inte bara att filma med känsla utan också att klippa sina filmer och blev en uppskattad föreläsare, som visade sina filmer och berättade om livet då och nu i den hembygd hon höll kär hela sitt liv. Tredje dottern Suzanna däremot lämnade hemtrakterna för snart 25 år sedan.
– Jag flyttade till Västervik 1990, när min man fick jobb där. Omsorgen och empatin har jag definitivt ärvt efter mamma, men att bli distriktssköterska precis som min farmor Anna, det bestämde jag mig för redan som liten.
I dag arbetar Suzanna i Bromma och bor i Färingsö, långt från den kyrkogård i Gryt där hennes mamma Anna Maria begravdes den 13 mars i år och lämnade en stor familj, Sixten, som var hennes make i nästan 63 år, de fyra barnen, åtta barnbarnen och sju barnbarnsbarnen.
– Eftersom jag bor så pass långt bort kan jag inte besöka mammas grav så ofta som jag skulle vilja. Men mamma finns ofta i mina tankar. Nu i allhelgonahelgen ska jag gå till Hilleshögs kyrka här där vi bor. Där ska jag tända ett ljus för mamma, säger dottern Suzanna.